Ludvika-natt

Igår kväll var det dags att köra till Ludvika för första gången … för ett par veckor sedan kollade jag på video för att få den så kallade linjekännedomen för sträckan så att jag kan köra den själv.

Passet började inte förrän klockan nio på kvällen, så hela dagen var jag ledig. Jag tog buss ner till Centralen och efter att jag bytt om kollade jag igenom mina anteckningar för att fräscha upp minnet lite. Vid tjugo över nio gick ombordaren och jag ner till spår 4 där en X40 från Stockholm snart rullade in. Jag bytte av föraren och tog plats i förarhytten.

Snart var vi på väg – första stoppet var Dingtuna och i Kolbäck svänger man av norrut. Sedan följer Hallstahammar, Surahammar och Ramnäs. I Virsbo fick vi stå och vänta på ett sent mötande tåg. Därefter är det Ängelsberg, Fagersta C och Fagersta N. När man lämnar Fagersta blir det trafikeringssystem M som innebär manuell tågklarering. Efter uppehåll i Vad och Söderbärke ankom vi Smedjebacken. Där fick jag för första gången i mitt lokförarliv ”handsignal körtillstånd” av lokaltågklareraren (”stinsen”) innan vi kunde fortsätta.

Sen återstod bara att ta sig in till Ludvika. Den sista resenären hade stigit av i Smedjebacken, så det var bara ombordaren och jag kvar. Vi rullade in på spår 2 i Ludvika tolv minuter efter tidtabell vid tjugo över elva. Tågsättet skulle stå kvar vid plattform på spår 2 så det var bara att avaktivera hytten, plocka med sig alla tillhörigheter, låsa förarhyttsdörren och gå till hotellet för att sova lite.

Den här turen är ingen regelrätt överliggning eftersom det är för kort nattvila, så det räknas tekniskt som en ”dygnsöverskridande tur”, men jag hann i alla fall sova några timmar innan det var dags att gå upp och göra sig i ordning och äta innehållet i frukostpåsen.

Klockan kvart över fem var jag tillbaka vid samma tågsätt som jag parkerat på spår 2 några timmar tidigare. Jag började direkt klargöra och 40 minuter senare var allt klart och jag kunde öppna dörrarna så att resenärerna som började dyka upp kunde få gå ombord.

Fem över sex var det avgång och färden mot Västerås (och Stockholm) tog sin början. Så här tidigt på morgonen var ingen lokaltågklarerare i tjänst i Smedjebacken så det var bara att fortsätta när resenärerna stigit på. I övrigt var det likadant som i går kväll längs vägen.

Framme på Västerås C kom vi in på spår 3a sju minuter efter plan vid tio i åtta. När jag stannat och öppnat dörrarna, öppnade jag även koppelkåporna, så att en X40 på spår 3b kunde köra emot och koppla ihop (”multa”). Det behövdes fler sittplatser nu när tåget skulle fortsätta mot Stockholm.

Jag lämnade över till kollegan som skulle köra vidare och kunde gå till Personallokalerna för att ta en kaffe och lussebulle innan jag bytte om för att åka hem. Ikväll blir det repris – jag ska köra till Ludvika igen.

En tanke om “Ludvika-natt”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.