Tisdagen skulle även den ta mig till Linköping. Jag började vid tio över tre och en kvart senare gick jag ner till spår 2 där en Regina från Linköping var på ingående.
När den stannat bytte jag av kollegan som kört och gick in i förarhytten. Snart var vi på väg mot Ransta och Sala.
Framme på spår 2 i Sala bytte jag ände och när tiden var inne tryckte ombordarna ner bommarna borta vid vägövergången. Signalen slog om till grönt och vi kunde avgå vid fem över tre.
Det var omväxlande väder längs vägen men allt rullade på som det skulle i lugn och sakta mak.
Vid tio i sex ankom vi till spår 3 på Linköping C. När tågsättet var synat körde jag bort och parkerade vid verkstaden. Sedan gick jag till Personallokalerna för att ha min rast och äta min matlåda.
Halv åtta var jag på väg tillbaka till verkstaden igen. Nu stod en av de blå X12-orna där och väntade på mig. Jag gjorde en säkerhetsklargöring och var sedan redo.
Strax före åtta fick jag köra fram till spår 4 varifrån det skulle bli avgång. Tio över stängde jag dörrarna och så lämnade vi Linköping som det sista UVEN-tåget för trafikdygnet.
Det finns inget speciellt att rapportera om hemresan mer än att vi åkte i regn fram till strax efter Flen. Då ljusnade det betydligt och himlen var väldigt fin när solen höll på att gå ner.
Fem i halv elva rullade vi in till spår 4b på Västerås C. De sista resenärerna lämnade tågsättet. Kollegan som kom med en Regina från Sala kom in till spår 4a. På spår 3 stod sista tåget till Stockholm som skulle avgå om tjugo minuter och det gjorde att det körde ihop sig lite.
Kollegan och jag behövde passera varandra för att kunna parkera våra fordon på rätt ställe inför morgondagens trafik och nu var vi alltså inlåsta. De löste sig med att jag fick byta ände och köra bort en bit för att kunna komma över till spår 5 och därmed passera Reginan.
När jag parkerat X12-an på spår 8 gick jag till omklädningsrummet för att byta om. Klockan närmade sig tio över elva när jag promenerade hemåt i mörkret.