Dagens arbete bjöd på eftermiddagsvarianten av vår Provkörningstur som börjar vid kvart i två. Ibland kan man få information dagen före om något finns inplanerat men jag hade inte hört något. Därför tog jag med mig datorn så att jag skulle kunna sitta och jobba med annat ifall det skulle bli lugnt.
Det tog dock inte många minuter innan Depåfordonsledningen i Hagalund ringde och meddelade att jag skulle få ta över en transport när den passerade Västerås. Det var fortfarande ett par timmar kvar så det var ingen panik.
Efter ytterligare några minuter ringde jobbmobilen igen. Nu ville de ha en trevagnars X40 dygnsklargjord. Den stod uppställd på spår 6 på bangården bredvid Centralen och den skulle eventuellt behöva ut i trafik senare under kvällen.
Jag tog på mig varselvästen och gick ner till X40-n och utförde klargöringen.
Efter nån timme på kontoret var det vid halv fem dags att gå ner till spår 2 där transporten snart skulle dyka upp. Det var en X2-drivenhet (alltså X2-ans ”lok”) som bogserades av ett Rc6-lok. Jag bytte av föraren som kört från Göteborg och sedan var det bara att åka iväg.
Körningen till Stockholm gick helt utan anmärkningar. På Stockholm C måste man byta färdriktning för att kunna köra ut till Hagalund. På motorvagnståg byter man ände och på loktåg behöver man normalt göra rundgång.
Eftersom det var en X2-drivenhet jag hade som ”vagn” idag så finns det varken förarhytt eller kopplingsmöjlighet i bakänden. Någon rundgång kunde det alltså inte bli tal om. Istället skulle jag behöva backa ut till Hagalund och då behövs en så kallad ”signalgivare”. Det vill säga någon som håller koll så att jag inte kör på något eller passerar en stoppsignal.
Det blev ombordjouren på Stockholm C – som för övrigt var samma ombordare som jag hade på loktåget igår – som fick uppdraget att stå i gaveldörren på drivenheten och vara mina ögon i färdriktningen.
När allt var utrett med Fjärren i Stockholm, Ställverket i Hagalund och Depåfordonsledningen kunde vi så börja backa. Vi tog det lugnt och säkert och till slut hamnade vi på spår 36 i Hagalund. Där var det bara att lämna hela ekipaget.
Jag gick till Personallokalerna för att äta min matlåda och ha rast.
Nu skulle jag bara ta mig tillbaka till Västerås så därför gick jag strax efter klockan sju ut till spår 21 på bangården för att lifta med en ER1-a ner till Centralen.
Då ringde Operativa Personalledningen och undrade om jag fortfarande var kvar i Stockholmsområdet. En X40 som var på väg från Arboga via Västerås till Stockholm hade råkat ut för två av varandra oberoende incidenter där personer befunnit sig i spårområdet framför tåget med stor risk för påkörning som följd. Lyckligtvis hade allt gått bra men man beslutade i alla fall att föraren inte skulle behöva köra något mer idag och därför skulle jag få köra istället.
Nere på Centralen hann jag upp till Personallokalerna en kortis innan det strax efter klockan åtta var dags att gå ner till spår 10. Efter några minuter kom en tvåvagnars X40 inrullande. På grund av incidenterna längs vägen var den nästan en timme försenad och avgångstiden tillbaka mot Västerås hade passerats. Jag pratade kort med föraren som kört och gick sedan till förarhytten i andra änden för att göra mig klar.
Några minuter senare var vi på väg. Inget anmärkningsvärt inträffade längs vägen och vid fem över nio stannade vi på spår 3a på Västerås C.
När ombordaren synat klart körde jag ut till depån och parkerade på anvisat spår. Därefter tog jag taxi tillbaka till Centralen.
Nu hade jag drygt en timme kvar på arbetspasset och då var det lugnt så att jag kunde sitta i vårt instruktörsrum och skicka några mail.
När klockan närmade sig elva var det dags att gå och byta om för att sedan gå hemåt.