Det ringde på jobbmobilen vid åttatiden på morgonen. Eftersom jag anmält att jag kunde jobba extra i helgen undrade Operativa Personalledningen om jag kunde ta ett arbetspass som började vid tio över tio. Jag svarade att jag kunde det.
Vid tjugo över tio gick jag ner till spår 2 på Västerås C när en ER1-a från Linköping var på ingång. Jag bytte av föraren som kört och installerade mig i förarhytten.
Snart var vi på väg mot Ransta och Sala och efter tjugofem minuter var det dags att byta ände efter att ha ankommit spår 2 i Sala.
Fem över elva lämnade vi Sala efter att tåget från Dalarna avgått. Jag skulle köra hela sträckan till Linköping.
Körningen gick lugnt och fint och vi låg enligt tidtabell hela vägen. På Linköping C kom vi in på spår 3 vid tio i två. Jag lämnade med varm hand över fordonet till min första körlärare som efter knappt tjugo minuter skulle köra norrut igen.
Jag gick bort till våra Personallokaler för att ha nästan två timmars rast. Där åt jag min matlåda, drack kaffe och pratade med kollegor.
Kvart i fyra stod jag och väntade vid spår 3 igen. Nu var nästa ER1-a i antågande. När kollegan stannat tog jag över och gick till andra änden för att göra mig klar.
Vid tio över fyra fick jag signalen avgång från ombordaren och vi kunde åka iväg.
Allt gick väldigt bra i den här riktningen också och det finns inget särskilt att rapportera från körningen.
Fem i halv sju rullade vi in till spår 2 på Västerås C och därmed var ”varvet” fullbordat för min del. Jag lämnade över till den väntande kollegan och gick för att byta om.