Eleven och jag började klockan åtta i morse med att ta ut fordonslista och körorder. Strax före halv nio stod vi nere vid spår 5 då en av de grå X12-orna ankom från Sala.
Vi bytte av föraren som kört och installerade oss i förarhytten. När avgångstiden var inne stängde eleven dörrarna och så var vi på väg mot Linköping.
Precis när vi lämnat Hälleforsnäs ringde Fordonsledningen och meddelade att det skulle bli fordonsbyte i Flen. X12-an som var på väg i motsatt riktning hade fel på frontrutetorkarna och behövde därför snarast komma tillbaka till verkstaden.
När vi stannat på spår 3 i Flen lämnade vi över vårt fordon till föraren som var på väg åt andra hållet. Vi tog vårt pick och pack och gick till spår 4 där en av de blå X12-orna stod förberedd. Ombordaren såg till att våra resenärer steg ombord och därefter kunde vi fortsätta vår resa.
Vid fem i elva stannade vi på spår 4 på Linköping C. Efter att tågsättet var synat körde vi bort till verkstaden där personal väntade på att få åtgärda problemet med frontrutetorkarna.
Jag hade hoppats på att eleven skulle kunna få multipelkoppla med en annan X12-a under vår rast i Linköping, men det fanns tyvärr inget annat fordon som vi kunde få tillgång till.
Vi tillbringade rasten i Personallokalerna och jag passade på att prata med vår instruktörsplanerare. Egentligen skulle jag ha praktikåkning med eleven även i morgon men vi kastade om lite grand för att allt skulle fungera smidigare.
Därför kommer vi att ta den så kallade ”Stationära praktiken” i morgon och så blir det praktikåkning på måndag istället.
Strax efter halv ett gick vi tillbaka till den blå X12-an vid verkstaden. Nu hade den väl fungerande frontrutetorkare och vi gjorde en säkerhetsklargöring.
När ankommande X50-an rullat in till verkstaden och parkerat på spåret bredvid kunde vi köra ut till spår 4 på järnvägsstationen.
Fem över ett blev det avgång och vi rullade iväg.
Efter Norrköping – ungefär halvvägs mot Katrineholm – ringde Fjärren och berättade att flera tåg på sträckan hade observerat en man som befann sig väldigt nära spårområdet. Det hade ett tag blivit nedsatt hastighet – så kallad ”siktfart” – förbi platsen eftersom man inte visste vad mannen gjorde där. Det visade sig dock att mannen var jägare och förmodligen satt på sitt pass där.
Vi saktade ned och tog det lugnt. När vi kom till stället där jägaren satt stannade vi och jag gick ut och bad honom flytta sig längre bort från spåret. Jag förklarade att han orsakade obehag och oro hos lokförare som passerar i full fart och plötsligt upptäcker en man väldigt nära spåret. Han förstod vår oro och skulle direkt flytta sig.
I övrigt finns inte mycket att rapportera från resan förutom att eleven kör mycket bra, verkar behärska fordonet väl och därmed i princip är självgående.
Halv fyra rullade vi in på spår 2 på Västerås C och den väntande kollegan fick ta över.
Därmed var det slut på dagens arbete, men utbildningen fortsätter i morgon.