Efter en väldigt skön och välbehövlig semester var det i måndags morse dags att rivstarta med arbetet igen.
Den här veckan håller jag en X12/X14-utbildning i Västerås. Det var meningen att jag skulle ha två elever men någon timme innan utbildningen startade så fick jag ett samtal. En av eleverna hade blivit sjuk under natten och kunde därför inte deltaga.
Det var alldeles för kort tid kvar för att kunna göra några omkastningar utan det fick bli endast en elev på den här kursen. Eleven som blev sjuk kommer istället att få gå på en X12/X14-utbildning som börjar nästa vecka.
Det blir ganska annorlunda när man har en ensam elev på en utbildning. Man får liksom kvitto direkt på om eleven förstår eller om det behövs mer förklaring. Likaså tror jag att eleven har lättare för att ställa följdfrågor i och med att det blir mer en dialog än en traditionell lektion.
Vi har de här tre dagarna varvat teori och praktiska moment och allt har fungerat som det ska. Vi har haft tillgång till en X12-a varje dag som står uppställd över dagen på bangården bredvid Centralen.
Det praktiska ute på fordonet går också snabbare då det bara är en elev som ska utföra varje moment.
I morgon ska eleven få ut och köra.
Det verkar irrationellt att planera utbildning för en till två elever. Kan du inte gå ihop en handfull åtminstone?
Det är max 4 elever på en fordonsutbildning. För teoridelens skull skulle vi kunna ha fler elever men då vi ska ut på ett fordon så blir det alldeles för trångt om vi är fler än 4 elever. För närvarande har vi dessutom restriktioner i och med den rådande Corona-pandemin som gör att det är maximalt 2 elever per instruktör. Alltså går det åt två instruktörer på en fordonsutbildning på 4 elever – detta för att kunna hålla de rekommenderade avstånden mellan varandra.
När vi sedan ska ut och praktikåka med fordonet så är det max 2 personer samtidigt i förarhytten vilket innebär en instruktör och en elev.
Det är den verkligheten som vi lever i just nu och vi får anpassa oss till den och göra det bästa av situationen.