Natten mot lördag var det också provkörning av de nya Mälartågen – ER1. Nu var det dags för mig att vara provförare och en kollega skulle vara ”biträdesförare”. Vi sammanstrålade som vanligt i Personallokalerna på Centralen vid halv nio på kvällen. När alla förberedelser var klara tog vi taxi ut till verkstaden en bit utanför Västerås. En instruktörskollega som också skulle provköra följde med.
Vid tiotiden blev det genomgång av proven som skulle ske under natten och sedan hjälptes vi åt att bogsera ut ett av fordonen ur verkstadshallen med hjälp av ett annat.
Jag och min kollega gjorde bromsprov och så var vi klara att växla oss ut från verkstadsområdet. När det sista tåget från Stockholm för kvällen rullat in till Västerås kunde vi köra ner till anslutningen med Mälarbanan och byta ände. Nattens prov var strömavtagartester i hastigheter mellan 100 och 200 km/h. På det här fordonet sitter mätutrustning monterad på taket för att kontrollera att strömavtagaren uppför sig som den ska. Tyvärr var vindarna väldigt starka på grund av en höststorm så det var kanske inte det mest ideala vädret för våra tester.
Tre ”varv” hann vi med under natten och när vi skulle stanna för att byta ände fick jag göra en inbromsning till stopp – vissa gånger med endast elbromsen och andra gånger med så kallad blandbroms det vill säga både elbroms och mekanisk broms. En mjukvarutekniker satt med sin dator och läste av mätvärden och kontrollerade att allt fungerade som det skulle.
När vi var tillbaka inne på verkstadsområdet fick vi skjuta in fordonet i verkstadshallen så att teknikerna kunde gå upp på taket och kontrollera mätutrustningen och förbereda kommande natts provkörning. Därefter parkerade vi båda fordonen ute på bangården. Därmed var nattens arbete till ända och min kollega och jag tog taxi tillbaka till Centralen.
Jag bytte om och gick hemåt i höstrusket. Klockan var precis sju när jag steg innanför dörren hemma.