Även det andra nattjobbet den här veckan skulle komma att bli av enligt planen. Nu var det en instruktörskollega och jag som skulle arbeta tillsammans. Jag var åter ”biträdesförare” och kollegan fick köra.
Precis som brukligt är förberedde vi oss med dokument och någon kopp kaffe i Personallokalerna på Centralen innan vi tog taxi ut till verkstaden en bit utanför Västerås. Där träffade vi på leverantörens tekniker, som höll på att förbereda fordonet. Vi fick ta det lugnt någon timme tills de var färdiga.
Vi gjorde bromsprov och därefter kunde vi påbörja växlingen ut från verkstadsområdet. Eftersom vi skulle norrut blev det lite mer växlingsmanövrar för att komma till rätt spår.
Vid ettiden på natten hade det sista tåget på väg från Sala passerat och vår provkörning kunde starta. Det var tester i ganska låga farter som skulle genomföras under natten. Vi testade Förarövervakningen – ”Dödmansgreppet” – alltså att fordonet bromsas till stopp om föraren skulle tuppa av. Vi fick även testa att Nödstoppsknappen i förarhytten utförde det som den skulle – det vill säga slår ifrån huvudbrytaren som ansluter kontaktledningens 15000 Volt in i fordonet, sänker strömavtagaren och nödbromsar fordonet till stopp. Nödstoppsknappen är sista utvägen för att få stopp på fordonet om inget annat fungerar i förarhytten.
Vi gjorde också ett antal bromstester på bromssystemet som normalt används under körning och som styrs av datorer. Naturligtvis finns även ett annat separat bromssystem som fungerar även om datorerna ger upp – allt för högsta möjliga säkerhet.
Det blev många inbromsningar och stopp längs vägen under testerna och sträckan upp till Ransta som normalt tar tio minuter tog nu närmare en timme att avverka, men det här är ju provkörning och vi är helt ensamma ute på sträckan.
I Ransta blev vi kvar i nästan exakt två timmar eftersom dataprogrammet skulle trimmas in. När det var klart och de nya parametrarna inladdade i fordonet startade vi ny Provkörning söderut. Vi bromsade lugnt och fint precis som om vi skulle stanna vid en plattform för att släppa av och på resenärer. Det märktes direkt att det blev mycket mjukare stopp än tidigare. Efter ytterligare en finjustering av någon parameter stannade vi helt utan knyck på slutet och det var alltså datorerna som såg till att minska bromskraften på slutet.
Klockan närmade sig nu fem på morgonen och vår tid höll på att ta slut. Vi körde ner till anslutningen med Mälarbanan och bytte ände. Sen var det bara att köra tillbaka till verkstaden och växla in på området. Vi parkerade på samma ställe som vi startade ifrån.
Även om det inte blev så mycket körning så var teknikerna nöjda med nattens utfall. Kollegan och jag tog taxi tillbaka till Västerås C. Som brukligt avrapporterade jag nattens provkörning och kunde sedan gå för att byta om. När klockan närmade sig sju på morgonen begav jag mig hemåt.
Nu är det faktiskt så att drygt fyra veckors semester väntar. En mycket efterlängtad sådan! Det kommer alltså att bli ganska lugnt på den här bloggen en tid framöver. Vad det lider kommer det så klart ett inlägg om vad jag hittat på under semestern och så fortsätter jag med nya tag när jag är tillbaka på jobbet om en månad!
Ha det bra så länge!