Idag började jag vid halv två, men som vanligt var jag på plats i god tid så att jag hann fika lite och prata med kollegor. Vid kvart i två dök en X40 upp på spår 1a och jag bytte av föraren som kört från Göteborg. Snart var vi på väg mot huvudstaden och allt gick helt enligt planen. Efter sedvanliga uppehåll i Enköping, Bålsta och Sundbyberg rullade vi in till spår 13 på Stockholm C vid kvart i tre.
Jag lämnade över till min kompis från lokförarutbildningen som efter en halvtimme skulle köra tillbaka mot Västerås. Jag tog på mig varselvästen och gick bort mot Norra Bantorget, där ett lok stod parkerat sedan i förmiddags. Jag gjorde en klargöring av loket och sedan var det bara att vänta på att vagnarna skulle komma ner från Hagalund. Strax efter halv fyra stod de på spår 14 och jag kunde köra bort dit. När föraren som kört ner vagnarna från Hagalund hade kopplat loss sitt lok i andra änden kunde jag koppla till mitt lok i min ände.
Sedan tidtabellsskiftet i mitten av december gör man sådana här ”lokbyten” för att slippa göra rundgångar på Stockholm C. Dels tar rundgångar längre tid, dels kan andra tåg stå i vägen så att rundgången blir försenad eller till och med omöjlig att utföra inom rimlig tid. Istället kopplas alltså loket som kört till Centralen loss i sin ände och så kommer ett annat lok och kopplar till i bakänden. När tåget sedan avgått med det ”nya” loket kör första loket bort och väntar ett tag tills nästa loktåg ankommit och då upprepas proceduren. Vagnarna byter alltså lok mellan ankomst och avgång.
När ombordaren och jag utfört det efterföljande bromsprovet var det bara ett par minuter kvar till avgång, så det finns inte tid för något ”strul”. Kvart i fyra tände ombordaren avgångssignalen och vi lämnade Stockholm. Det var ett tag sedan jag körde loktåg nu, men det är alltid lika roligt! Resan tillbaka gick utan problem och vid kvart i fem ankom vi till spår 3 på Västerås C. Jag kopplade loss loket och fick nu göra en ”hederlig” rundgång. När den var klar lämnade jag över till kollegan som efter ungefär tio minuter skulle köra till Stockholm.
Nu hade jag drygt en halvtimmes rast och då passade det bra att äta matlådan.
Vid tio i sex rullade en X40-mult in till spår 3 och jag tog över från kollegan som kört från Stockholm. Efter att ha bytt ände och låst det bakre fordonet var det bara att sitta och lyssna på radio och invänta avgångstiden. Vid tjugo över sex stängde ombordaren dörrarna och så rullade vi iväg. Även denna körning avlöpte utan konstigheter och vid kvart över sju stod vi på spår 13 på Centralstationen i Stockholm. Jag lämnade över till föraren som skulle köra ut tågsättet till Hagalund och gick upp till Personallokalerna för att ha 45 minuters rast.
Strax efter åtta var det dags att gå ner till spår 6 för att hoppa in och sätta mig i första klassvagnen för att åka pass tillbaka till Västerås. Jag fick sällskap av en kollega som också var på väg tillbaka till Västerås och vi satt och pratade hela vägen.
När vi hoppat av på Västerås C var det dags för nästa rast för mig på ungefär en timme. Nästa uppdrag var att ta emot en X14 från Ludvika vid tjugo över tio. Normalt ska denna köras ut till verkstaden i utkanten av staden, men ikväll blev det ingen sådan transport utan jag fick bara köra ut och parkera den på spår 6 på bangården bredvid Centralen.
När det var klart återvände jag till Personallokalerna. I och med att det inte blev någon körning till och från verkstaden var det fortfarande ett par timmar kvar på min arbetstid och då passade det ju bra att Sverige spelade semifinal mot USA i junior-VM i ishockey.
Nu väntar en ledig helg och nästa arbetspass blir på måndag.