Söndag

Ett tolvtimmars pass stod till buds i dag med start vid kvart över tio. Första uppdraget var att köra ner ett nio vagnars InterCity-loktåg till Centralen. Det stod på spår 28 ute på bangården. Allt var ok och jag kunde köra ner till Norra Bantorget där furneringen vidtog. Vid halv tolv rullade vi fram till spår 12 på Centralen där jag lämnade över till föraren som skulle köra till Göteborg.

Jag gick upp till Personallokalerna där jag skulle vara reserv en timme. Mina tjänster behövdes dock inte utan det var bara att ta det lugnt i soffan, dricka kaffe och prata med kollegor. Vid halv två var det dags att gå ner till spår 18b för att byta av föraren på en ankommande X2:a från Malmö. När tågsättet var synat körde jag bort till vändspåren i Karlberg och bytte ände. När jag var redo fick jag köra fram till Norra Bantorget, där tågsättet skulle städas, furneras och bemannas. Jag passade också på att fylla färskvatten där det behövdes.

När klockan närmade sig tre och det strax var dags att köra fram till Centralen blev det plötsligt spänningslöst i kontaktledningen. Till en början visste Eldriften inte vad som hänt eller hur länge det skulle dröja innan elen kom tillbaka, så jag och föraren på ett loktåg, som stod på spåret bredvid, tog det säkra före det osäkra och stängde av våra fordon så att batterierna inte skulle laddas ur.

Det visade sig att orsaken var en riven kontaktledning vid Karlberg. Det kallas att den är riven när kontaktledningen av någon orsak har gått sönder. Efter drygt tjugo minuter hade Eldriften sektionerat så mycket att elen till de flesta spåren var tillbaka och alltså kunde vi starta upp våra fordon igen.

När det till slut blev avgång från spår 11 för mitt tåg var det 24 minuter efter tidtabell. Nu var det bara att sätta fart söderut. Korglutningen som gör att det vi kan köra fortare i kurviga partier av banan utan att det blir alldeles för obehagligt för resenärerna, var trasig på en av vagnarna och därför hade jag en indikering på att det var problem med korglutningen. Därför fick jag ingen ytterligare indikering på att det var problem med korglutningen i hela tågsättet. Efter Södertälje kontaktade ombordpersonalen mig och bad mig sakta ner eftersom det ramlat ner väskor från bagagehyllorna och ramlat ner saker på golvet i bistron.

Första uppehållet för det här tåget är i Norrköping och jag fick köra i ett lugnare tempo dit och tappade därför ytterligare några minuter. När vi stannat på spår 1 startade jag om fordonet för att få igång korglutningen igen. Det lyckades – förutom i vagnen där korglutningen var trasig – och sen kunde jag köra med normal X2000-fart till Linköping, där jag lämnade över till föraren som skulle köra vidare. Förseningen var nu knappt 30 minuter. Jag gick bort till Personallokalerna för att ha en och en halv timmes rast.

Tio i sju väntade jag vid spår 2 på att X2000-tåget från Malmö skulle ankomma och när det stannat tog jag plats i förarstolen. Siktet var inställt på Stockholm och allt flöt på utan problem. Efter uppehåll i Norrköping och Södertälje rullade vi in på spår 19b vid tjugo i nio. När tågsättet var tomt på resenärer blev det som vanligt avfurnering på Norra Bantorget och därefter toatömning i Hagalund.

Under flera timmar i dag hade det varit stopp i tågtrafiken vid Töreboda på Västra Stambanan på grund av problem med den öppningsbara järnvägsbron över Göta Kanal. Det hade orsakat fordonsbrist på X2:or i Hagalund med anledning av alla försenade Göteborgståg och därför skulle mitt tågsätt nästan direkt ut igen. Jag fick köra in på spår 14 i Nya Vagnhallen. Där stod städpersonal redo att fräscha upp inne i tåget medan jag gick till andra änden. Föraren som skulle ha tågsättet var redan på plats och jag lämnade över till honom.

Sen kunde jag gå mot utgången för att ta bilen hem. Klockan var i det närmaste tio nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.