En heldag på Uppsala-linjen väntade och när jag vid halv sju hade parkerat bilen i Hagalund gick jag ut till spår 33 på bangården för att lifta med ett tjänstetåg ner till Centralen. Där gick jag upp till Personallokalerna för att äta frukost och ladda för dagens begivenheter. Ganska omgående kom trafikinformation om att det var stopp i Märsta på grund av nedriven kontaktledning. Efter ett tag meddelades att SJs Uppsala-tåg kunde trafikera Märsta på ett av spåren men att det var helt stopp för SLs pendeltåg under reparationsarbetet.
Vid tjugo över åtta rullade ett loktåg med sju vagnar – 216 meter långt – in på spår 3 och jag bytte av föraren och gick till loket i andra änden. Det var ingen brådska eftersom min avgång inte var förrän vid tio över nio. Tågsättet hade under morgonen gått som ett ”insatståg” (avgång vid tjugo i heltimme) men skulle nu i stället bli ett av de två tågsätten som trafikerar linjen med entimmestrafik under dagen. Jag skulle köra det här tågsättet två varv på raken.
Det gick ganska smidigt att ta sig förbi Märsta trots att det var enkelspår och man tappade ungefär fem minuter när man körde norrut eftersom man fick vänta på att södergående tåg skulle passera. Då det inte kunde köra några Pendeltåg från Märsta fick SLs resenärer medfölja våra tåg och det gjorde att uppehållet tog längre tid när man körde söderut eftersom det var betydligt fler resenärer än normalt. Så man tappade några minuter även i den riktningen. I övrigt var det inte mycket att orda om under de här två varven.
Vid tio i ett, när jag lämnat över till näste förare på tur på Stockholm C, var det dags att äta lunchlådan uppe i Personallokalerna. Kvart i två var det åter dags att gå ner till spår 3 och nu skulle det bli premiär för mig att köra X40 på Uppsala-linjen. Det var två multipelkopplade trevagnarsenheter på 163 meter – kort och behändigt i förhållande till loktågen. När jag bytt av föraren gick jag till förarhytten i andra änden och gjorde mig klar. Vid tio över två blev det avgång och nu var kontaktledningsfelet i Märsta åtgärdat, så vi kunde använda båda spåren. Det var som vanligt lätt och smidigt att spaka X40 och det var inga problem att hålla tidtabellen. Framme på spår 4 i Uppsala var det bara att gå till andra änden och göra sig klar.
Vid tio över tre var det dags att rulla iväg söderut och efter de båda uppehållen i Knivsta och Märsta ankom vi i rätt tid till spår 3 på Stockholm C där jag lämnade över till avbytande förare och kunde sedan direkt gå till Pendeln för att ta mig ut till Hagalund och där sätta mig i bilen för att åka hem.