Kom till jobbet som vanligt i god tid och det var en fin dag – solen sken fast det var kyligt i luften. Fikade i Personallokalerna pratade med kollegor som också snart skulle börja sina arbetspass. Allt kändes precis som en vanlig dag men det skulle inte bli som man hade tänkt sig.
När jag tog ut fordonslistan på InterCity-tåget jag skulle köra var den inte riktigt komplett – alla uppgifter om vagnarna fanns inte med och det tydde på att Depåfordonsledningen höll på och planerade. När jag ringde Platskontrollen fick jag reda på att tåget stod på spår 19 och att man som bäst höll på med iordningställandet. Strax efter klockan två gick jag ut på bangården och träffade tågsättsklargöraren i loket. Han berättade att de sex första vagnarna kom in till Hagalund för 40 minuter sedan och nu höll städpersonal på att fixa till dem. Ytterligare tre vagnar hade precis kopplats på i bakänden och ett nytt lok hade kommit från lokstall. Nu skulle bromsprov utföras och sedan vagnarna klargöras. Jag hjälpte till med bromsprovet för att underlätta lite och så att jag inte skulle bli alltför sen iväg. Vagnarna var inte skyltade så jag tog en snabb runda och satte upp de Malmö-skyltar jag hittade på vagnsdörrarna. Det som tog längst tid var vattentryckningen alltså påfyllningen av färskvatten i vagnarna och ändå var det två vattentryckare som höll på. När jag till slut lämnade Hagalund var jag 30 minuter sen mot planen och så här i eftermiddagsrusningen hade vi missat vår tid vid furneringen på Norra Bantorget och nu var det fullt där, så jag fick direkt köra fram till avgångsspåret på Centralen, där furneringen fick ske samtidigt som resenärerna gick ombord.
När vi sedan avgick från spår 11 låg vi 20 minuter efter tidtabell och det tyckte jag ändå med tanke på omständigheterna inte var så farligt. Tåget bestod av lok plus nio vagnar med en längd av 253 meter och en vikt på 510 ton. Så här före en storhelg var tåget i princip fullbokat. Efter uppehåll för påstigande i Södertälje svängde vi in på Nyköpingsbanan som det här InterCity-tåget får köra på eftersom det är kapacitetsbrist på stambanan via Katrineholm. Nyköpingsbanan är enkelspårig och det innebär att man måste stanna för att kunna möta andra tåg. I Vagnhärad fick vi köra in till sidan och Fjärren lät meddela att vi skulle få stå där i ungefär en halvtimme eftersom det var två tåg som skulle passera oss och så skulle vi möta ett tåg. I Nyköping var det dags att möta nästa tåg och så fick vi stanna i Getå där det var dags för ett ytterligare tågmöte. Då var förseningen uppe i ganska precis en timme. Det skulle däremot dröja innan det mötande tåget dök upp för som om inte det vore nog med strul nu hade det dessutom blivit ett omfattande växelfel i Åby (nästa driftplats efter Getå) och som är platsen där Nyköpingsbanan kommer ut på Södra Stambanan. All tågtrafik stod still tills reparatörerna kommit på plats.
Jag hade nu kontaktat Operativa Personalledningen eftersom jag insåg att jag inte skulle hinna till Linköping i tid innan tåget jag skulle köra tillbaka hade avgångstid. De fick nu lite tid på sig att hitta en lämplig lösning på hela situationen. När vi till slut hade mött tåget i Getå och kunde börja röra oss ner mot Åby och Norrköping var vi en timme och 40 minuter sena och vi tappade ytterligare 10 minuter innan vi kunde rulla in i Norrköping på spår 6b.
Operativa Personalledningen hade nu löst det hela genom att skicka upp förare och ombordpersonal till Norrköping, så att personalbytet skedde där i stället för i Linköping. När jag lämnat över förarhytten till kollegan som skulle köra resten av sträckan till Malmö gick jag snabbt till Personallokalen för att äta min matlåda. Nu hann jag precis få en halvtimmes rast innan mitt X2000-tåg mot Stockholm rullade in på spår 7a. Eftersom jag egentligen skulle ha kört från Linköping fick jourföraren där hoppa in och köra till Norrköping och så tog jag över därifrån.
Konstigt nog var det slut med strulet för min del nu – annars brukar det ju fortsätta i all oändlighet när det väl börjat. Körningen tillbaka till Stockholm med uppehåll i Södertälje gick helt utan problem och vi kunde rulla in på spår 19b fyra minuter efter tidtabell. När alla resenärer lämnat tågsättet och ombordarna synat igenom vagnarna blev det avfurnering på Norra Bantorget och därefter toalettömning i Hagalund. Jag parkerade sedan på spår 26 och när klockan närmade sig tio satte jag mig i bilen för att åka hem.