Det skulle bli årets varmaste dag hittills hade väderprognosen siat om och det var en fin morgon när jag strax efter klockan tre satte mig i bilen och tog sikte på Hagalund. När jag parkerat gick jag till våra Personallokaler och tog kaffe och smörgås och laddade för dagen.
Efter att ha tagit ut fordonslistor och tågorder gick jag till Nya Vagnhallen och spår 13 där Uppsalatåget jag skulle köra ner till Centralen stod. Efter att som vanligt ha kollat att allt var ok ringde jag Platskontrollen och sa att jag var klar. Snart slog dvärgsignalen om och jag kunde börja rulla framåt. När jag kommit några meter slog signalen om till stopp igen och jag fick stanna. När jag ringde Ställverket fick jag reda på att det observerats obehöriga i spårområdet vid Solna (alldeles bredvid Hagalund) och att Fjärren inte ville ha ut fler tåg just nu. Efter ett tag fick jag i alla fall köra ut ur vagnhallen men precis när jag kommit ut med hela tågsättet fick jag stanna igen.
Där blev jag sen stående i drygt 40 minuter. Jag kunde se att tågen ute på spåren förbi Solna fick köra i max 10 km/h vilket naturligtvis ledde till stora förseningar. Precis när jag fick börja röra på mig igen svischade morgonens första tåg från Uppsala förbi i normal hastighet. Alltså hade man nu släppt på trafiken igen, men tåget jag körde ner till Centralen skulle redan ha avgått mot Uppsala och jag skulle byta av föraren på tåget som svischat förbi för någon minut sedan. Det blev således ett antal telefonsamtal för att meddela berörda och räta ut frågetecken om hur vi skulle gå tillväga. Till slut kom jag ner till spår 4 där föraren som skulle ha tåget direkt hoppade in i bakre loket och gjorde sig klar medan jag fixade till loket jag kört. Sen var det bara att ta det långa benet före och gå bort till mitt tågsätt som stod på spår 3 och som var färdiggjort av mina snälla kollegor. Efter att ha gjort kontrollerna före färd var vi klara att avgå – i rätt tid faktiskt 🙂 Tåget som jag körde ner skulle alltså ha avgått för en halvtimme sedan och det låg nu 4 minuter framför mig.
Resan till Uppsala gick utan problem och vi fick komma in på spår 2 eftersom föregående tåg som också precis ankommit stod på det normala spår 4. Inte heller under tillbakafärden inträffade något och jag kunde rulla in på spår 5 på Stockholm C där min kollega, som jag också gått lokförarutbildningen tillsammans med, väntade på att få ta över och köra ut till Hagalund. Nu hade jag en knapp timme innan nästa uppdrag.
Vid kvart över nio gick jag ner till spår 18b där snart en X40 stannade på väg från Linköping mot Gävle. Jag bytte av föraren och snart var vi på väg. Det var endast två uppehåll längs vägen – Arlanda och Uppsala – och eftersom passagerarinformationssystemet inte fungerade fick jag ropa ut uppehållen manuellt. Mellan Örbyhus och Tierp var kontaktledningen skadad på det ena spåret så det var enkelspårsdrift plus att personal var ute för att återställa kontaktledningen så det var hastighetsnedsättning till 70 km/h som skydd för personalen. Vi fick stå och vänta på ett tåg i andra riktningen i Örbyhus i ungefär 10 minuter och så tappade vi tid på att köra med reducerad hastighet förbi arbetet och vi ankom till spår 4 i Gävle dryga kvarten sent.
Medan jag gick till andra änden för att förbereda återfärden snabbstädade städpersonalen tågsättet. Vi fick avgå fem minuter sent eftersom ett snabbtåg fick köra före oss, men det gjorde att vi fick ”hänga på” snabbtåget förbi arbetsområdet och behövde alltså inte stanna och vänta på något mötande tåg. Vi tappade naturligtvis tid på grund av hastighetsnedsättningen och alldeles före Uppsala fick vi dessutom stanna och vänta på ett Upptåg som var på väg norrut.
Till spår 4 på Stockholm C ankom vi efter uppehållen i Uppsala och på Arlanda ungefär 15 minuter sent och nu återstod bara att köra ut till Hagalund, genom toatömningen och så parkera på spår 34. Därmed var det här niotimmarspasset avverkat och jag kunde gå i den stekheta solen bort till bilen för att ta mig hem. Termometern i bilen visade på 31 ºC