Strax före fyra började morgonens arbete med att gå ut på bangården och klargöra en X2:a som skulle gå till Göteborg. Allt flöt på under klargöringen och jag hittade inga nämnvärda fel. När jag var färdig körde jag ner till Norra Bantorget där tågsättet furnerades och ombordpersonalen dök upp. Sen körde jag fram till spår 10 där jag med varm hand kunde lämna över tågsättet till den väntande föraren.
Jag fick nu en timmes rast i Personallokalerna och vid kvart över sju kunde jag gå ner till spår 3 för att byta av föraren på ett ankommande Uppsalatåg. Det var ett kort insatståg med bara sex vagnar och lok i bägge ändar och följaktligen bra tryck i accelerationen. Jag körde ett ”varv” – alltså till Uppsala och tillbaka – helt utan konstigheter och när tågsättet var tömt på resenärer på Stockholm C återstod bara att köra ut till Hagalund.
Redan när jag var på väg in mot Stockholm C la jag märke till att det var en rejäl tågkö ut mot Hagalund och jag tänkte att det här kommer att ta tid att ta sig till depån. Jag blev riktigt positivt överraskad när tågklareraren lät mig köra på det andra spåret ut till Hagalund (alltså det vi normalt använder för att åka från Hagalund in till Stockholm C). Förmodligen var det så att det var så många tåg i kö att om jag hade fått stå och vänta på min tur nere på Centralen så hade jag stått rejält i vägen för all annan trafik, så tågklareraren var tvungen att göra något drastiskt. Jag fick alltså passera alla tåg som stod i kö och väntade 🙂 Vid sista signalen före växeln in till Hagalund visade det sig varför det var så många tåg i kö – det var nämligen signalfel och tågklareraren var tvungen att ge varje tåg särskilt tillstånd att passera signalfelet och då tar det tid. Jag kom ändå väldigt snabbt igenom och körde in till toatömningen och sedan hamnade jag på spår 37 där jag kunde lämna tågsättet som det var.
Gick förbi Personallokalerna för att prata och fika lite med kollegor innan jag tog bilen och åkte hem.