Det var dags för en överliggning eller i alla fall att vara borta över natten. Eftersom nattvilan är för kort så räknas det inte som en regelrätt överliggning utan mer som ett 11½ timmar långt arbetspass.
Jag hade samma arbetspass strax efter nyår. Det startar vid tio över åtta på kvällen så man har hela dagen ledig.
Tjugo över åtta var det hög tid att gå ner till spår 2 och snart stannade en ER1-a där. Jag bytte av kollegan som kört från Linköping och satte mig i förarstolen.
Snart var vi på väg mot Ransta och Sala. Det var inte många resenärer ombord. Ikväll var det heller inga anslutningar med Dalatågen.
När vi ankommit till spår 2 på järnvägsstationen i Sala bytte jag ände och gjorde mig klar för avgång.
Fem över nio slog signalen om till grönt och vi åkte iväg. Allt gick som planerat tills jag höll på att bromsa in för att stanna i Kolbäck. Då uppstod en störning i tågskyddssystemet ETCS. Skärmen slocknade och tåget nödbromsades till stopp.
Det tog ett par minuter att starta om systemet och sedan kunde vi fortsätta in till plattformen.
Resten av körningen gick utan problem och vid tio över tio stannade vi på spår 2 i Eskilstuna, som var slutstation för det här tåget.
De få resenärerna lämnade tåget och ombordarna synade igenom vagnarna. Sen körde jag ner fordonet till depån och lämnade det utanför tvätthallen enligt anvisning.
Därmed var kvällens insats fullgjord och jag tog min ryggsäck för att gå till hotellet.