Även det här året blev det en bilsemester nere på kontinenten. Nu har vi varit hemma en dryg vecka och här kommer en resedagbok:
Måndag 20/8 – dag 1: Västerås – Reinfeld
Jag hämtade upp Marie och så lämnade vi Västerås vid tjugo i sex på morgonen. Frukost åt vi på Rasta i Ödeshög och sedan stannade vi för lunch på IKEA i Malmö. Efter att ha kört över Öresundsbron fortsatte vi söderut till färjan i Rødby för att åka de 45 minuterna över till Puttgarden i Tyskland. Strax söder om Lübeck svängde vi av Autobahn och körde in till hotellet Gästehaus Freyer i Reinfeld. Vi åt middag på restaurang Donau.
Tisdag 21/8 – dag 2: Reinfeld – Giethoorn – Utrecht
Vi lämnade Reinfeld vid halv tio-tiden efter att ha ätit frukost och checkat ut från hotellet. Nu blev det några mil på Autobahn innan vi svängde av och åkte vanlig landsväg för att ta oss in i Holland. Delmålet för dagen var den lilla holländska staden Giethoorn som kallas ”Lilla Venedig” eller ”Hollands Venedig”. Vi åt en sen lunch bestående av den holländska snabbmaten pommes frites med kroketten. Därefter gick vi runt och tittade i den mysiga lilla staden.
Vi fortsatte sedan till Utrecht där vi checkade in på Apollo Hotel Utrecht som ligger mitt i centrum. Det blev middag på en restaurang nere vid en av de många kanalerna.
Onsdag 22/8 – dag 3: Utrecht
Efter att återupplevt en äkta holländsk frukost med mjukt vitt bröd med smör på och chokladströssel som pålägg gick jag för att besöka järnvägsmuseet.
Efter att ha gått runt och tittat på allt under ett par timmar gick jag tillbaka för att träffa Marie som gått runt och tittat på stan under tiden. Vi åt lunch och köpte sedan biljetter för att åka på en entimmes rundtur med båt på kanalerna. Väl tillbaka i land gick vi och åt pannkaka på en pannkaksrestaurang. På kvällen åt vi middag på en restaurang bredvid domkyrkan.
Torsdag 23/8 – dag 4: Utrecht – Brugge
Vi körde söderut längs motorvägen och stannade i staden Oosterhout som har ett trevligt köpcentrum mitt i centrum. Det hade blivit lite större sedan jag var där för tjugo år sedan. Efter att ha gått runt och kollat lite samt tagit en fika fortsatte vi bort till Rijen där jag arbetade när jag var utlånad till Ericsson under 1996-1998. Ericssons fabriksområde hade verkligen förändrats och nu fanns bara några få av de gamla byggnaderna kvar. Vi åkte sedan in till staden Breda där jag bodde när jag jobbade här. Vi åt en sen lunch på ett köpcentrum i ett av ytterområdena. Vi åkte också förbi huset som jag bodde i under perioden 1997-98.
Vid gränsen till Belgien besökte vi ölaffären Bierparadijs, som har över 1100 olika sorters öl. Vid sextiden kom vi fram till hotellet Ibis i Brygge eller Brugge som staden heter på holländska. Efter incheckningen gick vi till stora torget där vi åt middag och besökte en pub.
Fredag 24/8 – dag 5: Brugge – Honfleur
Efter att ha checkat ut åkte vi ut till kuststaden Oostende och följde sedan kusten söderut en bit innan vi åkte på motorvägen och kom sedan in i Frankrike vid Dunkerque. Vi svängde av vid Calais och åkte söderut längs kusten. Dovers vita klippor syntes på andra sidan av Engelska kanalen.
Lunch åt vi på en liten restaurang i staden Wissant. Personalen pratade bara franska, men vi gjorde oss förstådda ändå. Vi åkte ut på motorvägen igen och anlände till vårt Ibis-hotell i Normandie-staden Honfleur mot kvällningen.
Lördag 25/8 – dag 6: Honfleur
Efter frukost åkte vi ungefär 10 mil västerut till byn Arromanches där museet över de allierades landstigning den 6 juni 1944 ligger.
Vi fick se en kort film över landstigningen och det fanns montrar och fotografier som visade hur det hela genomfördes. Vi åt en lätt lunch efter museibesöket och fortsatte sedan bort till den amerikanska kyrkogården vid Omaha Beach, där 9.385 amerikanska soldater ligger begravda. Dessutom finns ett monument med 1.557 namn på amerikanska soldater som saknas efter striderna. När man går där på kyrkogården får man en helt annan insikt över vad krig innebär och vad makthavare med storhetsvansinne kan ställa till med.
Söndag 26/8 – dag 7: Honfleur
På söndagen åkte vi till den närbelägna staden Le Havre där det visade sig vara en marknad inne i centrum. Vi gick och tittade bland stånden och sedan åkte vi till ett köpcentrum i utkanten av staden. På väg tillbaka till Honfleur stannade vi vid ett kloster – Graville – och tittade i deras trädgård och på utsikten över Le Havre.
Måndag 27/8 – dag 8: Honfleur – Herbitzheim
Dags att lämna Frankrike för den här gången. Vi började med att åka motorvägar men svängde sedan av och körde vanlig landsväg för att ta oss in i Belgien. Vi stannade för att äta lunch i en liten fransk by där de inte kunde någon engelska alls. Vid bordet bredvid oss satt redan gäster och åt och vi fick peka på deras maträtter för att beställa. Jag vet ännu idag inte exakt vad det var jag åt men gott var det i alla fall. Vi hade heller ingen aning om vad det skulle kosta men med tanke på att det blev salladsbord, varmrätt och efterrätt samt kaffe så var det inte särskilt dyrt. Väldigt mätta och belåtna fortsatte vi sedan. Vi passerade Luxemburg där vi stannade för att tanka eftersom de har Västeuropas billigaste bränsle. Mot kvällningen anlände vi till vårt hotell i det lilla samhället Herbitzheim i västra Tyskland väldigt nära gränsen mot Frankrike. Vi åt middag i hotellets restaurang.
Tisdag 28/8 – dag 9: Herbitzheim – Mayrhofen (Zillertal)
En ren transportdag och färden gick nästan uteslutande på Autobahn. Vi råkade inte ut för några längre köer utan allt flöt på ganska bra. Efter att ha passerat München svängde vi av motorvägen och körde vanlig landsväg över ett bergpass för att komma in i Österrike. Vi körde sedan in i dalen Zillertal där vi ska tillbringa vår Österrikevistelse i år. Ungefär tre mil in i dalen ligger staden Mayrhofen och där hade vi bokat rum på ett privatägt litet ”hotell” – Haus Gröblacher.
Efter att ha packat in våra saker gick vi ner till centrum för att äta middag.
Onsdag 29/8 – dag 10: Mayrhofen (Zillertal)
Efter frukost gick vi bort till en av kabinbanorna i Mayrhofen – Ahornbanan. Det är väldigt stora korgar på den här banan – hela 160 personer får plats. Det var fint väder och efter att ha tagit något att dricka begav jag mig upp till en topp – Filzenkogel på 2.227 m höjd. Det tog ungefär 50 minuter att ta sig de 260 höjdmeterna upp till toppen.
Väl nere igen åt vi lunch och tog sedan kabinbanan ner igen. På kvällen gick vi ner till centrum för att äta. Det som skiljer Mayrhofen från Neustift i Stubaital där vi har varit tidigare år i Österrike är att det är mer folk i rörelse här. Alla restauranger och barer (förutom rena After-ski-barer) är öppna och det är levande musik på flera restaurangen på kvällarna. Vi hittade också en liten trevlig bar där vi tog något att dricka på hemvägen efter maten. Vi avslutade dagen på vår balkong när det blivit mörkt.
Torsdag 30/8 – dag 11: Mayrhofen (Zillertal)
Det regnade idag och det var inget direkt läge för att vandra så vi beslutade oss för att ta en utflykt med den smalspåriga järnvägen som går i dalen.
Vi åkte dieselmotorvagn till byn Schlitters där en stearinljusfabrik med försäljning – Kerzenwelt – ligger. Det fanns alla tänkbara kreationer – tårtor, djur, julprydnader, prydnadssaker – och allt var gjort i stearin och man skulle kunna tända dem om man ville. Vi besökte också en stor souvenirbutik i tre plan och en stor klädaffär innan vi åkte hemåt igen.
Fredag 31/8 – dag 12: Mayrhofen (Zillertal)
Från vår balkong såg vi en restaurang som låg högt uppe på andra sidan dalen. Den var så fint upplyst på kvällen att man verkligen lade märke till den. Vi tog reda på att den hette Zimmereben och att man kunde vandra dit upp. Det var mulet men det skulle inte börja regna förrän på eftermiddagen, så vi beslutade oss för att gå till Zimmereben. Knappt hade vi kommit iväg förrän det började regna, men vi fortsatte i alla fall. Efter nästan två timmar i regn kom vi fram och kunde gå in för att torka oss lite och äta lunch. När vi skulle gå tillbaka ner hade det slutat regna så det var mycket trevligare. Halvvägs ner halkade Marie i rullgruset och gjorde illa sig i fotleden. Men det var inget annat än att fortsätta ner och tur i oturen var det ingen allvarlig skada utan förmodligen en lättare stukning, så vi kom ner utan vidare missöden.
Lördag 1/9 – dag 13: Mayrhofen (Zillertal)
Inte heller idag var det något fint väder. Väldigt disigt och låga moln. Vi tog bilen längst in i dalen till glaciären Hintertux, där vi åkte upp till 3.250 meters höjd. Här går det att åka skidor året runt – snödjupet låg på 75 cm och det var nollgradigt. Det hade också kommit någon decimeter nysnö.
Det var ingen sikt alls däruppe, men ändå kul att uppleva.
Söndag 2/9 – dag 14: Mayrhofen (Zillertal)
Sista dagen i Österrike för i år tog vi den andra kabinbanan upp till berget Penken. Det var inget vidare väder idag heller och däruppe var det dimmigt och kyligt. Jag vandrade lite på en rundväg men man såg som sagt inget på grund av dimman så det var inte så trevligt. Vi åt lunch däruppe och åkte sedan ner igen.
Tillbaka på vårt hotellrum började vi packa våra väskor för att förbereda morgondagens avfärd. Solen tittade fram och vi kunde sitta ett tag på balkongen innan vi gick för att äta en sista middag i centrum.
Måndag 3/9 – dag 15: Mayrhofen (Zillertal) – Nördlingen
Det var alltså dags att sakta men säkert börja ta oss hemåt. Vi åkte uteslutande vanliga landsvägar och fick bland annat betala för att åka på en mil lång smal privat väg i närheten av Garmisch-Partenkirchen. På eftermiddagen nådde vi vårt hotell i centrum av Nördlingen. Efter att ha checkat in gick vi ut för att orientera oss och bekanta oss med staden. Vi åt middag på en trevlig restaurang med god mat och avslutade sedan på en bar med uteservering. Hotellbaren fick också besök.
Tisdag 4/9 – dag 16: Nördlingen
Nördlingen har Tysklands enda helt bevarade stadsmur och som man kan gå hela varvet runt utan att behöva gå ner till marknivå. Vi började efter frukost med att gå ett varv på muren runt stadskärnan – 2,7 km.
Vi besökte också Stadsmurmuseet som var beläget i ett av murens 18 torn. Nördlingen är också känt för ett slag som utspelades 1634 med en svensk-sachsisk armé på ena sidan. Det blev dock ett hårt nederlag för den svensk-sachsiska armén som förlorade mellan 12.000 och 14.000 man. Lite av denna historiska händelse visades i museet i det 42 meter höga tornet. På eftermiddagen gick jag till det Bayerska Järnvägsmuseet som ligger här.
De hade flera fina gamla ånglok som de restaurerat, men även lok, vagnar och motorvagnar fanns i beståndet tillsammans med en massa restaureringsobjekt på bangården. Tyvärr bedrevs ingen museitrafik i år på grund av arbete med museibanan.
Onsdag 5/9 – dag 17: Nördlingen – Lütjenburg
Nu var det dags att sätta fart norrut på allvar. Ungefär 75 mil på Autobahn men total avsaknad av olyckor och köer så det gick över förväntan. Vi ankom till vårt hotell vid halv sju på kvällen och åt middag på restaurangen som låg i anslutning till hotellet.
Torsdag 6/9 – dag 18: Lütjenburg – Västerås
Vi åkte till Heiligenhafen för att handla på Calle’s och när vi var klara fortsatte vi för att ta färjan från Puttgarden. Efter passkontrollen för att komma in i Danmark körde vi vidare och när vi passerat Öresundsbron blev det lunch på IKEA i Malmö. Kvällsmat intogs senare på Rasta i Ödeshög och till slut kunde vi rulla in i Västerås när klockan precis slog nio på kvällen. När allt var urlastat och jag kört hem Marie summerade jag bilsemestern med hjälp av färddatorn. Det hade blivit 561,6 mil i år.
En varierad och riktigt skön semester har vi haft.