Dags för en överliggning – det var ett tag sedan – faktiskt över fem månader sen sist. Jag började vid kvart över två på eftermiddagen och en kvart senare ankom en kollega med en X51-a från Ludvika till spår 4b.
Jag tog hand om fordonet och när det var synat och klart körde jag bort till X40-depån för att få toatankarna tömda och påfyllning av färskvatten. Det var snabbt gjort och så kunde jag återvända ner till spår 4b på Centralen. Efter att ha bytt ände och förberett allt för avgången var det fortfarande nästan en och en halv timme kvar, så det var alltså gott om tid för att gå upp i Personallokalerna för lite kaffe och frukt.
Efter en timme gick jag ner till tåget igen och öppnade dörrarna så att resenärerna kunde gå ombord. Halv fem kunde vi så rulla iväg från Västerås.
Efter uppehållet i Hallstahammar lyste signalen fortfarande rött fastän avgångstiden var inne och vi inte skulle ha något tågmöte. Fjärrtågklareraren meddelade att det var problem med en växel. Det gick inte att få ordning på den så att ställverket kunde ge mig grön signal. Vi fick därför tillåtelse att passera signalen fastän den lyste rött. Dessutom var jag tvungen att gå ut och kontrollera växlarna – två stycken till antalet – så att de verkligen var i sån ordning att vi skulle kunna passera. Det var de och vi kunde köra i krypfart förbi. Allt detta gjorde att vi tappade tio minuter, men eftersom det inte är mycket trafik alls på den här banan under helgerna, så var det bara att köra på utan ytterligare förseningar.
När vi till slut stannade på spår 2 i Ludvika vid tjugo över sex var det drygt fem minuter efter tidtabell. Tågsättet skulle stå kvar vid plattform för natten så det var bara att låsa igen och bege sig mot hotellet. På vägen köpte jag med mig en smörgås som fick agera kvällsmat och framme på rummet blev det TV-tittande innan det var dags att sova.