Det snöade lite när jag gick till jobbet. Det var inga stora flingor utan snarare ”duggregn med snö” men det blev i alla fall lite vitt på marken.
Dagens arbetspass började vid tvåtiden på eftermiddagen och skulle även det ta oss till Linköping. Först skulle vi dock ta en tur till Sala och vid tjugo över två stod vi vid spår 2 där en X52-a som kört från Linköping stannade. Vi bytte av föraren och eleven tog plats i förarstolen. Det blev en resa utan konstigheter och tjugofem minuter senare ankom vi spår 2 i Sala. Vi bytte ände och förberedde oss för att köra söderut. När InterCity-tågen till och från Dalarna avgått var det vår tur att få grönt.
Körningen till Linköping gick jättebra och vi låg enligt tidtabell ända tills vi kom ikapp ett sent pendeltåg vid Kimstad mellan Norrköping och Linköping. Det gjorde att vi rullade in till spår 1 på Linköping C fyra minuter sent vid tio i sex och då hade vi alltså varit på väg från Sala i två timmar och fyrtiofem minuter.
När tågsättet var tomt på resenärer körde vi bort till spår 20 på uppställningsbangården för att komma ur vägen för snabbtåget mot Malmö som vi hade bakom oss. Vi bytte ände och fick sedan vänta några minuter på att snabbtåget skulle passera och att en X40 som ankommit till spår 3 skulle köras undan. Därefter fick vi köra ner till spår 3 för att åter byta ände så att vi skulle kunna komma in till verkstaden. Vi parkerade tågsättet och gick till Personallokalerna för att ha en dryg timmes rast. Min kompis från Hagalund hade kört snabbtåget som legat bakom oss och nu hade han också rast i Linköping, så vi satt och pratade medan vi åt matlådorna.
Vid tjugo i åtta var det dags att gå tillbaka till verkstaden där vårt nästa fordon – en X12-a – stod och väntade. Efter att ha utfört kontrollerna före körning kunde vi köra fram till spår 3 varifrån vi skulle avgå. Vid fem över åtta stängde eleven dörrarna och så var vi på väg. I Kimstad var det en person som befann sig mycket nära spårområdet så vi skulle få passera platsen med starkt reducerad hastighet. När vi i sakta mak var på väg fram ringde Fjärren och beordrade oss att stanna. Polisen var utkallad och hade begärt trafikstopp.
Det gick trots allt ganska snabbt för Polisen att lokalisera personen och så kunde trafiken släppas på igen. Vi låg nu tjugo minuter efter tidtabell. Snabbtåget mot Göteborg fick vänta på oss i Katrineholm så att våra resenärer hann med och likadant i Eskilstuna med resenärerna som skulle med tåget mot Kungsör och Arboga.
Till Västerås C och spår 3b ankom vi vid tjugo i elva och det var en kvart senare än förväntat. På grund av att ett arbete pågick på bangården bredvid Centralen kunde vi inte köra ut och parkera som planerat utan tågsättet fick stå kvar vid plattform under natten.
Klockan var i det närmaste elva när vi kunde bege oss hemåt i natten.