Nu har sommarens banarbete mellan Bålsta och Stockholm startat. Dessutom pågår inkopplingen av Citybanan i Stockholm som ska öppna på måndag den 10 juli. Det innebär att det just nu är mycket begränsad trafik söderut från Stockholm C samt mycket begränsad trafik mellan Bålsta och Stockholm.
Snabbtågen från Oslo och Karlstad omleds via Västerås och det tar naturligtvis längre tid än om de skulle gå den normala vägen. Då får vi i Västerås köra fram och tillbaka till Stockholm så att Karlstadkollegan hinner få sin rast.
Jag började inte förrän kvart i tre och X2-an skulle inte dyka upp i Västerås förrän strax efter klockan tre. Jag hade dock på känn att det kunde bli tidigare så jag begav mig ner till Centralen redan efter klockan ett. Det är väl inte hela världen om jag får sitta och fika en timme innan jag börjar tänkte jag – jag brukar ju vara på plats i god tid.
Efter att ha strukit ett par nytvättade skjortor i omklädningsrummet bytte jag om och gick upp till orderrummet vid tjugo i två. Då besannades min tidigare känsla – X2-an var nu en timme tidig och redan i Valskog. Efter att ha ringt Operativa Personalledningen och meddelat att jag skulle börja tidigare, tagit en kopp kaffe, skrivit ut fordonslistor och tagit ut tågorder var det dags att gå ner till spår 1a.
När X2-an stannat hoppade jag in i förarhytten och så ringde jag Fjärren för att meddela att jag var klar att åka. Nu var det ett tag sedan jag körde X2 men det känns alltid lika hemvant att komma in i förarhytten. Körningen var heller inga problem – det var precis som om jag aldrig gjort annat än att köra X2.
Det var inga uppehåll längs vägen utan det var bara att köra på. I Bålsta fick vi stanna till några minuter vid en stoppsignal eftersom ett Pendeltåg var på väg i andra riktningen men sedan flöt det på bra igen. Vi kunde sedan rulla in till spår 7 på Centralstationen i Stockholm en timme tidigare än planerat vid fem över tre.
Jag bytte ände och efter ett tag kom Stockholmskollegan som skulle byta av mig.
Nu hade jag rast ett tag innan det var dags att köra tillbaka och då gick jag bort till Norra Bantorget där mitt nästa tågsätt skulle furneras. Jag skulle nu få köra X55 och jag tänkte passa på att friska upp minnet lite grand i lugn och ro. X55 är snabbtågsvarianten av X50 som jag brukar köra men X55-an har ett annat tågskyddssystem som heter ETCS (alltså istället för ATC) och det var främst därför jag ville kolla lite.
När kollegan från Hagalund dök upp med tågsättet på Norra Bantorget fick jag starta upp ETCS-systemet från början och det var inga konstigheter utan jag kom i princip ihåg hur man gjorde. Man kommer tydligen ihåg mer än vad man anar bara man får sitta framför skärmen och se hur det ser ut. Det var dock skönt att jag inte var ensam utan hade moraliskt stöd av kollegan.
Då furneringen var klar körde kollegan fram till spår 6 på Centralen och där var det dags att byta ände medan resenärerna fick gå ombord.
Vid halv fem blev det avgång och vi rullade iväg. Förutom tågskyddssystemet så är förarhytten annorlunda i X55 jämfört med X50 men annars känns en X55-a väldigt hemtam när man är van att köra X50. Allt gick bra tills vi åkte in i tunnlarna mellan Kallhäll och Kungsängen. Där upptäckte ETCS-utrustningen ett fel och nödbromsade fordonet och det gick inte att få loss bromsen. Jag ringde Driftstöd som meddelade att det bara var att starta om ETCS.
Sagt och gjort efter några minuter hade utrustningen startat upp igen och jag hade matat in alla uppgifter och vi kunde fortsätta. Det var mycket luft i tidtabellen för det här omledda tåget så trots att proceduren tog ett antal minuter så var vi exakt i tid när vi passerade Kungsängen.
Resten av sträckan gick smärtfritt och vi stannade på spår 5 på Västerås C vid halv sex för att göra ett snabbt förarbyte. Kollegan från Karlstad tog plats i förarhytten och jag steg av.
Därmed var dagens pass över och jag gick för att byta om.