Klockan fem gick jag ner till restaurangen för att äta en tidig frukost. När jag var klar gick jag ut i den regntunga morgonen och bort till den närbelägna järnvägsstationen. Skönt att det ändå var varmt i luften. På spår 20 stod min X2:a nattparkerad och jag började med att starta upp den. Naturligtvis hade det börjat regna ordentligt när jag skulle gå yttre varvet under dygnsklargöringen, så det var skönt att sen få komma in i tåget och fortsätta invändigt. När jag var klar med allt var det fortfarande gott om tid innan avgång.
Jag släppte in ombordarna och när de var klara med sina förberedelser öppnade vi dörrarna så att resenärerna kunde komma in. Fem i halv åtta lämnade vi Karlstad och satte kurs på huvudstaden. Det regnade lokalt väldigt mycket längs vägen men generellt blev det bättre och bättre väder ju längre vi kom. Efter uppehållen i Kristinehamn och Degerfors anlände vi till Hallsberg i rätt tid. Där hade vi åtta minuters uppehåll och jag gick ut på plattformen i solskenet för att njuta lite innan resan fortsatte.
Precis när vi stannar i Katrineholm kommer ombordaren in i förarhytten talandes i telefon med SJs trafikledning. Jag förstår att något är på gång och snart ringer både Fjärren och Operativa Personalledningen till mig. En X2:a på väg från Stockholm till Oslo har havererat utanför Järna och kommer inte vidare. Mitt tågsätt ska användas för att undsätta resenärerna och därför får alla resenärer ombord på mitt tåg kliva av i Katrineholm. Ett annat tåg får stanna och plocka upp dem så att de kan komma vidare. När vi kollat att tågsättet är tomt fortsätter jag ensam mot Järna.
Jag passerar den havererade X2:an och kör in till Järna för att byta ände och kunna köra tillbaka ut mot den. Nu får jag för första gången köra något som kallas ”Spärrfärd”. Då är det lite andra säkerhetsregler som gäller än när man kör ”tågfärd” som jag oftast gör.
Jag stannade precis bredvid ”haveristen” så att dörrarna kom mitt för varandra. Det var en av mina kollegor, som jag gått lokförarutbildningen tillsammans med, som kört tåget. Troligtvis var det något elfel som gjort att det inte gick att köra vidare.
Nu började vi med något som kallas ”evakuering” av resande och då satte vi upp stegar så att folk kunde klättra ner på banvallen från det trasiga tåget och sedan upp och in i ”mitt”. Allt gick lugnt och metodiskt tillväga och resenär efter resenär samt bagage efter bagage flyttades säkert över till det andra tågsättet.
Efter ungefär en halvtimme var allt klart och när vi kollat igenom det trasiga tåget kunde kollegan sätta sig i ”min” X2:a och fortsätta resan mot Oslo, medan jag fick stanna kvar på ”haveristen” för att invänta bogseringshjälp.
Ett diesellok utsänt från Hagalund dök upp efter ett tag och med gemensamma krafter fick vi bära det stora tunga övergångskopplet genom hela tågsättet eftersom det finns i maskinrummet i drivenheten och nu skulle vi bogsera i ”bakänden”. Övergångskopplet är alltså adaptern som gör att man kan koppla ihop ett lok, som har skruvkoppel, med en motorvagn, som har automatkoppel.
När vi kopplat ihop fordonen och gjort bromsprov och kollat så att inga parkeringsbromsar var tillsatta på X2:an kunde vi påbörja färden tillbaka till Hagalund. Vi fick stanna för avfurnering vid Norra Bantorget och ute i Hagalund tömdes toatankarna innan vi hamnade på spår 31, där vi kopplade loss loket och la in övergångskopplet i X2:an.
Diesellokföraren och jag tackade varandra för väl utfört teamwork och så kunde jag gå mot Personallokalerna för att pusta ut lite och tvätta av mig. Det hade nu blivit tre timmars övertid. Innan jag satte mig i bilen för att åka hem blev det också en fika tillsammans med min trevlige kollega och tillika kompis, som hade Provkörningspasset i dag.
Nu är det ledig helg 🙂