Årets första arbetspass började vid halv ett och efter att ha tagit ut order och fordonslistor samt pratat lite med en kollega gick jag ut till spår 15 i Nya Vagnhallen där min X2:a skulle stå. Den hade dock inte kommit ännu så jag fick stå och vänta ett tag innan den dök upp. Det hade varit spänningslöst på bangården i Malmö på morgonen så det hade tagit tid att få ut fordonet och den förseningen höll i sig hela resan upp till Stockholm. Jag bytte av föraren och gick till andra änden och aktiverade hytten. Jag fick också göra en reset av fordonet för att korglutningen skulle fungera ordentligt. En kollega kom och ville lifta ner till Centralen och det gick förstås bra. När städningen inuti och vattentryckningen var färdig kunde jag köra ner till Norra Bantorget för furnering. Trots att jag var en kvart sen ner till Norra Bantorget blev allt klart i tid och jag kunde köra fram till spår 12a på Centralen så att vi avgick i rätt tid vid tjugo över två. Först var det uppehåll för påstigande i Södertälje. I trakterna kring Katrineholm hade det kommit lite nysnö.
Efter uppehåll i Norrköping blev jag avbytt när vi stannat i Linköping och jag kunde gå bort till Personallokalerna för att ha min två och en halv timmes långa rast där. Men rasten skulle bli mycket längre än så …
Det visade sig nu att det fortfarande var spänningslöst på bangården i Malmö och på grund av detta skulle InterCity-tåget, som jag skulle ta över, bli försenat. Det avgick från Malmö ungefär 30 minuter sent. Dessutom var det problem med kontaktledningen i Hässleholmstrakten vilket gjorde att det blev ytterligare drygt en halvtimme sent. Som om inte detta var nog larmade en detektor söder om Nässjö för varmgång i ett hjullager på en vagn, vilket gjorde att föraren måste stanna och kontrollera vagnen. Om hjullagret skär kan det orsaka axelbrott och det kan leda till urspårning, så en varmgång i ett hjullager måste kontrolleras. Föraren kunde inte konstatera någon varmgång och fick sedan köra med reducerad hastighet in till Nässjö där vagnen kontrollerades igen. Inte heller då kunde någon varmgång upptäckas och det måste alltså ha rört sig om ett falsklarm.
När InterCity-tåget med Rc6-lok samt nio vagnar och en längd av 253 meter rullade in på spår 2 på Linköping C var förseningen uppe i två timmar och sju minuter. Jag bytte av föraren och snart var vi på väg igen. Ombordpersonalen fick ägna mycket tid till att ordna med resenärernas anslutningar som spruckit på grund av den stora förseningen. Jag körde på så mycket det bara gick och efter uppehållen i Norrköping och Södertälje kunde vi till slut ankomma till spår 17 på Stockholm C två timmar och fem minuter efter tidtabell. Vi klarade i alla fall anslutningen till nattåget till övre Norrland som skulle avgå en kvart efter vår ankomst. 🙂
När ombordarna var klara med syningen av vagnarna körde jag fram till Norra Bantorget för att avfurneras. Eftersom vi var så sena ringde jag till Cateringsamordningen och fick då reda på att de inte hade möjlighet att avfurnera tåget, så jag fick direkt åka vidare ut till Hagalund. Där fick jag först stå i kö till toatömningen och när jag sedan kommit igenom tömningen hamnade jag på spår 23, där jag fick göra rundgång. När loket var tillkopplat i andra änden av vagnarna kunde jag ta min ryggsäck och gå mot utgången för att åka hem. Då var klockan nästan precis midnatt och det hade blivit två timmars övertid. Nu väntar en ledig helg och nästa arbetspass är på måndag.