… som man tänkt sig … Dagen till ära skulle jag få köra till Karlstad och det har jag inte gjort sedan jag gick X2-utbildningen i maj förra året. Värmlandsbanan är också trevlig att köra tycker jag – kanske för att jag inte kört där så mycket. Arbetstiden började strax efter halv sju på morgonen och som vanligt var jag på plats i god tid, så jag hann med frukosten.
Vid sjutiden var jag på plats på spår 10 i Nya Vagnhallen, där mitt loktåg stod – ett Oslo-tåg bestående av Rc6-lok samt fem personvagnar. Jag kollade att allt var ok och åkte sedan ner till Norra Bantorget för furnering. När jag passerar Karlberg blir det plötsligt helt tyst i loket och det kommer ett larm i panelen om att det inte finns någon trefas-spänning. Spänning finns dock i kontaktledningen så det måste ha hänt något i loket. Jag rullar vidare och stannar på avsedd plats på Norra Bantorget. Felsöker lite först och ringer sedan driftstöd. För att göra en lång historia kort, så blir kontentan att loket inte går att få igång utan nytt lok rekvireras från Hagalund och jourföraren på Centralen får bege sig dit i taxi. Jag går till reservloket på Centralen och startar upp det för att kunna släpa bort det trasiga loket från vagnarna. Anledningen till att det inte gick att använda reservloket till mitt tågsätt är att bara vissa lok är godkända för att få gå i Norge och reservloket var inte ett sådant.
När det nya loket var på plats och bromsprovet klart kunde vi rulla fram till spår 10 där alla resenärer stod och väntade. Det var uppemot 400 resenärer bokade på tåget. Vi kom iväg från Stockholm ungefär 90 minuter sent. Efter att ha stannat i Södertälje för påstigande ringde Operativa Personalledningen. Eftersom vi nu var sena skulle dels min arbetstid innan rast bli mer än fem timmar, dels skulle rasten i Karlstad bli för kort för att jag skulle kunna köra mitt planerade tåg tillbaka till Stockholm. Kontentan blev att jag skulle köra till Hallsberg och sedan bli avbytt där av en jourförare som fick fortsätta till Karlstad och sedan tillbaka igen, medan jag fick tre timmars rast i Hallsberg …
Trots allt tycker jag att jag hade en otrolig tur som råkade ut för lokfelet i Stockholm och innan alla resenärer hade gått på. Tänk att ha haft 400 resenärer ombord och bli stående ute på linjen i skogen med ett trasigt lok som inte kan hålla vagnarna igång med tryckluft och spänning. Toaletterna hade snart slutat fungera, ingen värme eller ventilation hade varit igång och det hade säkert tagit mycket längre tid att få fram ett hjälplok för att kunna dra tåget till närmaste station …
Vid kvart över två gick jag tillbaka till järnvägsstationen och väntade på att jourföraren skulle ankomma med X2:an från Karlstad. Jag bytte av honom och körde sedan vidare mot Stockholm med uppehåll i Katrineholm och Södertälje längs vägen. Vi ankom till spår 19b i rätt tid och när det var synat och klart körde jag fram till Norra Bantorget. Den här gången dock inte för att avfurneras utan för att parkera fordonet där. Den här helgen är det banarbete mellan Centralen och Hagalund och därför får vissa tåg stå kvar därnere i väntan på nästa avgång. Mitt tågsätt skulle stå där ungefär en och en halv timme innan nästa förare skulle komma och ta hand om det och när jag parkerat kunde jag gå tillbaka till Centralen för att där ta pendeln ut till Hagalund och åka hem.