Idag hade jag i princip samma pass som i fredags, men jag skulle inte köra ner tågsättet från Hagalund utan började på Centralen. Parkerade bilen strax före klockan 8 i Hagalund och gick mot Ulriksdal för att ta pendeln. Med anledning av banarbete skulle första pendeln gå strax efter 8, men när jag stod där och väntade meddelades det att banarbetet var förlängt och man skulle gå till ersättningsbussarna. En buss dök upp ganska omgående men den skulle åt andra hållet, till Sollentuna, och då bokade jag en taxi i stället för att vara säker på att hinna i tid till Centralen.
Strax efter nio kom mitt tågsätt inrullande till spår 10 och jag tog plats i förarstolen. En bit före Södertälje fick jag larm om att korglutningen slutat fungera i en av vagnarna. Korglutning är en ren komfort-detalj som gör det behagligare att resa i vagnarna när man kör fort i kurvor, så det är ingen fara för säkerheten om korglutningen slutar fungera. Dock kan man behöva sänka hastigheten i kurviga partier om passagerarna ska få frukost eller annan måltid serverad eftersom den annars kan hamna på golvet eller i knät. I det här fallet var den drabbade vagnen glest bokad och det fanns plats så att de som tyckte att det var obehagligt kunde sätta sig i en av de andra vagnarna, så jag kunde köra med normal hastighet. När vi stannat i Katrineholm startade vi om vagnsdatorn i den berörda vagnen, men i första kurvan kom felet tillbaka igen.
Annars fanns inget övrigt att rapportera från resan och eftersom jag inte hamnade bakom något pendeltåg efter Alingsås kunde jag öppna dörrarna på Göteborgs C nio minuter före tidtabell. Jag fick avbyte och kunde ta ett par timmars rast i Personallokalerna.
Kvart över två var jag ute vid tågsättet på spår 3 som jag skulle ha tillbaka till Stockholm och strax efter halv tre rullade vi väg. SJs trafikledning ringde och bad oss göra ett extra uppehåll i Herrljunga eftersom ett anslutande tåg blivit försenat och passagerarna av den anledningen missat tåget som gick en timme före oss. När jag dubbelkollade med fjärren att allt var ok med det extra uppehållet fick jag veta att det just nu var helt stopp i Herrljunga efter att åskan slagit ut signalställverket. Mycket riktigt – infartssignalen lyste rött när vi närmade oss, men rätt som det var blev det grönt och jag kunde passera. Nästa signal – en mellansignal – lyste även den grönt, men när jag var på mindre än 50 m avstånd slog den plötsligt om till rött och jag fick bromsa hårt. Eftersom jag inte hade fått upp så hög fart lyckades jag stanna innan signalen och fick sedan via telefonkontakt tillstånd av fjärren att passera signalen så att jag kom in till plattformen.
Här blev vi stående i en dryg timme innan signalteknikerna kunde laga det som åskan slagit ut. Turligt nog stod vi vid plattform och hade ström för att driva luftkonditionering, belysning m m – det kunde ha varit värre! När mellansignalerna visade grönt kunde vi lämna Herrljunga, men utfartsblocksignalen lyste rött och det gjorde även mellanblocksignalerna på sträckan norr om Herrljunga, så det blev tillståndsförfarande med fjärren i Göteborg och siktfart (max 40 km/h) på sträckan. När vi kom till sista signalen före Källeryd lyste det grönt och jag kunde öka farten igen. När jag stannat i Skövde fick jag veta att det var ytterligare ett signalfel och jag fick tillstånd av fjärren i Göteborg att passera en mellansignal och sedan ett tillstånd av fjärren i Hallsberg för att få passera utfartsblocksignalen norrut. Detta för att gränsen mellan fjärrtågklarerarna går vid Skövde.
Nu var vi ungefär en och en halv timme sena men det gick att köra för fullt och kilometrarna avverkades en efter en. Före Gnesta ringde fjärren och meddelade att jag kunde ta det lite lugnt ett tag eftersom jag skulle hamna bakom en pendel mellan Gnesta och Järna, men sen gick det att köra på igen.
När jag skulle passera Älvsjö, bara några minuter från Stockholm C, slogs plötsligt huvudbrytaren ur. Den sköter inkopplingen av kontaktledningsspänningen till huvudtransformatorn i drivfordonet. Utan spänning in i fordonet – inga motorer! Jag rullade vidare medan jag febrilt försökte få till huvudbrytaren, men det gick inte. Av ren tur – känns det som i alla fall – lyckades jag rulla resten av vägen in till Centralen och kunde stanna på avsedd plats på spår 17b och släppa av passagerarna. Det hade verkligen inte varit någon höjdare att få stopp i någon av tunnlarna eller på den så kallade getingmidjan strax före Stockholm C …
Jag pratade naturligtvis med driftstöd och fick hjälp med diverse åtgärder för att få igång fordonet igen. Efter kanske en halvtimme och då efter en stor grundlig omstart av hela drivfordonet lyckades jag till slut få i huvudbrytaren igen och kunde köra till Norra Bantorget för avfurnering och sedan ut till Hagalund för toatömning och parkering. Två timmar senare än planerat kunde jag gå till bilen för att åka hem. Nu är det två dagars ledigt innan det är dags igen.