Precis som förra veckan var det ett överliggningspass som gällde tisdag till onsdag – det var dessutom likadan körning. Enda skillnaden var att jag hade en ny handledare.
Först tog vi över ett södergående ståltåg när det passerade Eskilstuna och körde det ner till Oxelösund, där vi bytte vagnar. Efter att bromsprovet var klart och vi hade fått föraruppgiften, så var det dags att sätta kurs mot Borlänge. Knappt 1800 ton och ca 400 meter var kvällens norrgående ståltåg. I närheten av Flen blev vi stående ett bra tag. Det hade varit ett par signalfel i trakten av Eskilstuna och till följd av detta var det förseningar i trafiken på banan mellan Flen och Eskilstuna, som är enkelspårig. Trafikledningen ville inte att vi skulle in där och eventuellt orsaka ännu mer förseningar med tanke på extra tågmöten mm, utan det var bättre att hålla oss lite extra tills den värsta ”rusningen” var över och så kunde vi köra mer eller mindre obehindrat sedan. Detta gjorde att vår, i tidtabellen inplanerade, matrast i Eskilstuna krympte till en kaffe-/toalettbesöksrast, men så kunde vi avgå från Eskilstuna på utsatt tid och därmed hålla vår körplan under den fortsatta resan.
Färden till Borlänge gick utan missöden eller förseningar och vi kunde koppla av vagnarna enligt planen och sedan växla oss tillbaka till lokstallet, där vi parkerade loken och tog en taxi till hotellet.