Som jag sa i mitt förra blogginlägg så har jag haft andra aktiviteter i veckan och jag kommer att berätta mer om dessa när sommaren lider mot sitt slut … Jag har i alla fall haft semester från busskörningen den här veckan – ja eller skulle ha haft semester hela veckan. Jag hade precis klippt klorna på katterna och fortsatte sedan med att klippa gräsmattan. När jag hade ställt tillbaka gräsklipparen och -trimmern och gick in på altanen kände jag att det vibrerade i fickan. Det var jobbtelefonen som ringde och när jag svarade frågade chefen ”Kan du åka till Zürich nu på en gång?” Jag kollade på Marie och hon nickade och jag sa ”ja”. ”Börja packa så får du mer information sen”, sa chefen. Fick hjälp av Marie att packa väskan med det som jag kunde tänkas behöva. Skulle förmodligen komma hem igen på måndag.
Åkte till garaget och där stod en av dubbeldäckarna med tillkopplat släp. Min andrechaufför var på väg så jagf fick lite tid att kolla igenom bussen så att alla nödvändiga papper fanns med och jag samlade ihop några extra bränslekort och tog reda på koderna på dem som jag inte visste.
Kollegan dök upp och vi gav oss av mot Stockholmstrakten. Det visade sig vara ett sällskap på 80 indier som av någon anledning blivit strandsatta i Stockholm och nu skulle få åka buss ner till en bergsby utanför Luzern i Schweiz (vi skulle alltså inte till Zürich). Väl framme packade vi in deras bagage i släpet och det var inte lite bagage de hade … hela släpet blev fullt, men vi fick i alla fall med allt. När alla 80 hade hittat en plats i bussen kunde vi ge oss av – mot sydligare trakter.
Gruppen hade inte ätit något sedan frukost och klockan var 20.30 när vi lämnade hotellet utanför Stockholm, så det första min kollega fick göra var att ringa till olika vägkrogar efter vägen för att se om de kunde ta emot en grupp på 80 st indier (som dessutom inte äter vilket kött som helst). Efter några samtal fick vi napp och vi styrde ekipaget mot den rastplatsen.