Vår äldsta katt Chips som nu är 12½ år gammal har verkligen varit ”husses” katt. Hon har alltid sovit hos mig på nätterna och gärna legat hos mig i fåtöljen när jag tittat på TV. Marie har knappt fått klappa henne under alla dessa år.
För drygt en vecka sedan märkte vi att hon började bete sig konstigt vid sina besök på kattlådan. Hon gick väldigt ofta på lådan och det verkade inte komma någon större mängd kiss då hon försökte – snarare bara en droppe eller så. Dessutom ”åkte” hon på ändan efter besöken. Det blev dags att åka till veterinären här i Västerås och på det följde besök på Djursjukhuset i Strömsholm.
För att göra en lång sorglig historia kort så visade det sig att vår älskade Chips hade stenar i urinblåsan som irriterade och det skulle eventuellt kunna bli bättre med ett annat foder som skulle lösa upp stenarna, men det fanns inga garantier och det skulle först visa sig kanske efter två månader om det var lyckosamt …
Så vi bestämde oss för att Chips skulle slippa lida mer än vad hon gjort hittills och därför beställde jag tid i Strömsholm. Pappa följde med mig och vi fick vara med och säga farväl till henne när hon lämnade oss här på jorden och fortsatte till katthimlen för att träffa sin syster Bissan som dog för två år sedan.
Det är tungt att förlora en familjemedlem så här men det känns samtidigt bra att veta att hon inte behöver lida mera.
Hoppas du får det riktigt bra i katthimlen Chips!
Vila i frid!