Vid kvart över fyra checkade jag ut från hotellet, tog min frukostpåse och gick till Personallokalen i stationshuset. Där åt jag frukosten och tog sedan på mig varselvästen och gick ut till tågsättet som stod på spår 6b. När jag nästan var framme vid loket såg jag att någon under natten hade klottrat på första vagnen. 70 % av vagnens längd, nerifrån och upp till halva fönsterhöjden var spraymålat i olika färger … tråkigt.
Ombordaren, som skulle börja klargöra vagnarna, ringde och anmälde tilltaget, medan jag fortsatte med klargöring av lok och sedan bromsprov av tågsättet. När allt var klart var det ungefär 20 minuter kvar till avgång och jag hann gå och hämta en kopp kaffe till. Det började komma ner snöblandat regn och jag tänkte att nu blir det halt på spåret.
Vid fem i sex satte jag fart ut från Norrköping C och när jag precis hade lämnat stationsområdet slutade motorventilatorerna (fläktarna) att fungera och jag hade ingen drivning längre. Även tågvärmen, det vill säga strömförsörjningen till vagnarna, försvann. Men det var inte strömlöst i kontaktledningen, så det var något fel på loket. Medan jag rullade ner mot Åby ringde jag först driftstöd och sedan fjärrtågklareraren (fjärren). Fjärren ville att jag skulle rulla så långt som möjligt så att jag inte stod så mycket i vägen i fall det skulle bli långvarigt. Jag kom in på driftplatsen (stationen) Åby men det var inte så mycket mer, så jag stod tyvärr i vägen. Precis när jag stannat slog huvudbrytaren ifrån. Det är den som kopplar in spänningen från kontaktledningen in till transformatorn i loket. Nu ringde jag driftstöd igen och förklarade läget. Det fanns ingen felindikering och jag hade fortfarande tryckluft i behållaren, så felet var inte att det var lufttomt. Efter några minuters kontrollerande kom vi gemensamt fram till att det måste vara själva felindikeringssystemet (FIS) som var felaktigt. Det ska vid en felsituation blockera felaktig utrustning för att minimera skador på loket och samtidigt presentera på en display vad som är fel. Jag slog av strömbrytaren till FIS:en och tryckte sedan i huvudbrytaren igen och då hoppade allt igång igen och allt verkade fungera. Alla motorer och ventilatorer var igång så att det gick att köra igen och tågvärme till vagnarna fanns. När jag rullade iväg igen hade vi blivit 15 minuter sena och fjärren meddelade att vi skulle få vänta i Kolmården på ett mötande tåg som vi egentligen skulle ha mött längre upp mot Nyköping.
Efter Vagnhärad såg jag ett rådjur springa över spåret längre fram och naturligtvis kom dess kompis precis när jag passerade. Det blev en direktträff så det sa ”tjong” i banröjaren (”plogen”) på loket. Rådjur är små och lätta så det blir (oftast) inga skador på loket. Träffen blir under buffertarna där det inte finns någon känslig utrustning. Jag ringde fjärren igen och meddelade var jag hade kört på rådjuret och så skulle de skicka ut folk.
Framme på Stockholm C hade förseningen krympt till 9 minuter och när ombordaren synat klart fortsatte jag ut till toatömningen i Hagalund. Efter det hamnade jag på spår 20 där vagnarna kopplades av och så fick jag köra loket direkt till verkstaden. När jag lämnade loket kollade jag framtill och det enda som syntes från rådjurskollisionen var lite päls på banröjaren – inte ens något blod. Sen var det bara att gå mot utgången och åka hemåt.