Marie skjutsade mig ner till järnvägsstationen vid halvsjutiden på morgonen och jag steg på tåget för att åka till Stockholm. Det var ett överliggningspass som gällde och jag tänkte att jag skulle ta tåget istället för att ha bilen stå över natten i Hagalund. Framme på Stockholm C gick jag upp till personallokalerna och började ta ut dagens och morgondagens tågordrar och hann sedan även med en smörgås och ett par koppar kaffe innan kollegan och vår handledare dök upp.
Först skulle vi köra ett varv på Uppsala med den vanliga tågsammansättningen – ett Rc6-lok i vardera änden samt 9 personvagnar däremellan. När vi kom tillbaka till Stockholm var det dags att ta drygt en timmes lunchrast. Sen gick vi ner till spår 8 där tåget mot Umeå stod inne och vi åkte pass med det för att ta oss upp till Gävle. Framme i Gävle tog vi en liten ”sightseeing”-promenad med handledaren som visade oss var de två uppehållslokalerna finns. Tillbaka vid järnvägsstationen tog vi emot och bytte av föraren på ett ankommande dubbeldäckartåg från Stockholm. Efter att städpersonalen fräschat till inuti skyltade vi upp destinationen Linköping och öppnade dörrarna för att släppa på resenärerna.
Det var fredag eftermiddag och under resan söderut dök flera problem upp. De första två – ett signalfel och ett spårfel – klarade vi oss förbi utan nämnvärd försening, men det tredje – ett kontaktledningsfel på ena spåret söder om Knivsta – innebar att vi fick stå och vänta på två mötande tåg. När vi fick rulla iväg låg vi 10 minuter efter tidtabellen. Sen råkade vi på ett bomfel vid en järnvägsövergång mellan Flen och Katrineholm samt enkelspårsdrift mellan Linghem och Linköping, så när vi stannade vid perrongen i Linköping var vi 18 minuter sena. Efter att tågsättet var synat växlade vi oss ut till uppställningsbangårdens spår 21, där vi parkerade tåget för natten och traskade iväg till hotellet.
För min del blev det en pizza till kvällsmat på ett ställe i centrum.