Gick ner för att äta frukost och skriva ut nya ordrar vid halvfemtiden. Nån minut över fem gick vi ut till spår 11 i ”Nya vagnhallen” där vårt tågsätt stod – Rc6-lok plus 6 vagnar. Där kollade vi att alla förberedelser var gjorda från depån och gjorde vi våra kontroller före körning innan vi ringde Platskontrollen för att få åka ner till Centralen. När vi stannat vid spår 4 gick vi ut och kopplade loss loket för att kunna göra rundgång.
Efter att ha kört runt loket, kopplade vi på vagnarna i andra änden och så var det dags för bromsprov för att se att allt var rätt kopplat. Jag gick ut från loket och bort till första vagnen på andra sidan tågsättet än perrongsidan och satte mig på huk framför första boggin för att kontrollera att blockbromsen var loss. Jag höll mig i vagnsunderredet och hade tyngden på vänster fot och skulle sträcka fram höger fot för att trycka på bromsblocket, när jag tappade balansen på något sätt och vred hela kroppen runt vänster vrist. Jag lyckades inte få stopp på vridningen direkt och kände smärtan i vristen. Jag lyckades utföra bromsprovet och fick sedan stappla bort till loket igen, där min handledare, som sett allt i backspegeln, frågade hur det gick med mig.
Det gjorde inte så ont när jag satt still, så när vi fick avgång kunde jag köra iväg med destination Falun. Det gick riktigt bra att köra – inte bara med tanke på foten. Vi hade tre tågmöten på sträckan Uppsala – Sala och lyckades pricka in dem så bra så att vi inte behövde stanna mer än några sekunder på ett av dem – annars kunde vi rulla sakta i några kilometers fart på sidan medan det mötande tåget svischade förbi och sedan fick vi grönt igen och kunde gasa på.
Framme i Falun någon minut före tidtabellen stannade vi och fick hjälp av föraren, som skulle byta av oss, att koppla loss loket. Vi gjorde rundgång och han kopplade på igen. Därmed var vår körning över och vi skulle åka som passagerare hem till Västerås igen. Först ner till Sala med tåget vi körde upp till Falun och sedan ner till Västerås med tåget mot Linköping. Marie kom och hämtade mig och så åkte vi hem.
Jag var rejält svullen runt vristen – det är nog ”bara” en rejäl stukning, så jag får ta det lugnt över helgen och hoppas på att jag kan jobba igen på måndag eftermiddag när jag har nästa pass.
På kvällen åkte Marie och jag för att se Rönnbys innebandydamer ta emot serieledarna KAIS Mora. Det var en riktigt bra match och Rönnby hade kommandot, men till slut vände Mora och stod som segrare med 8-6