Solen sken på morgonen och vi lämnade hotellet ett par minuter före utsatt tid. Första etappmålet för dagen var Kautokeino och silversmeden där. Ju längre vi åkte desto molnigare blev det och rätt som det var kom det regn också. Det upphörde som tur var när vi närmade oss Kautokeino – eller var det verkligen tur? Myggen var helt obeskrivligt många och attackvilliga vid silversmedens parkering, så det hade nog varit bättre om det regnat. Det var bara att spraya på sig myggmedel, men det hjälpte bara till viss del. Tanken var att jag skulle förbereda smörgåsar och kaffe tills passagerarna kom tillbaka, men det var bara att glömma att hålla till ute i det fria. Det fick bli fika inne i bussen – tillsammans med ungefär 200 myggor som och ville vara med och fika …
Sedan fortsatte vi över Finnmarksvidda till Alta och museet, där vi stannade en och en halv timme för att gruppen skulle hinna gå och titta på hällristningarna som finns där. Det är nordeuropas största hällristningsområde.
På vägen upp till Nordkap stannade vi för kaffe på en rastplats, där passagerarna fick provsmaka äkta brun getost, som guiden bjöd på. Väl framme vid hotellet bytte jag en halvljuslampa på bussen som gått sönder. Det gick väldigt lätt och smidigt att byta den – annars kan det lätt strula till sig – speciellt när man inte har så mycket tid. Efter middagen var det dags att gå ut till bussen igen, där samma chaufför som förra gången mötte upp för att köra oss upp till Nordkapklippan. Den här gången stannade vi till i den lilla byn Kamøyvær på vägen upp för att besöka ett galleri. Det är en tyska, ursprungligen från Nürnberg, som flyttat upp till Nordkap och arbetar som konstnärinna där. Eftersom det var första gången jag var där, fick jag välja ut en tavla som jag fick ta med mig hem 🙂
Uppe vid klippan var det inte något bra väder – inte lika dimmigt som förra gången dock, men av solen syntes inget – och kallt var det – riktigt isiga vindar – usch.