Du läser nu det tvåtusende (2000!!!) inlägget på min blogg. Det är knappt så jag kan tro det själv att det blivit så många!
Jag vet att du är en av många som följer min blogg mer eller mindre frekvent och att många uppskattar att få en liten inblick i en lokförares dagliga arbete.
Som du säkert har märkt så har det inte alls blivit många inlägg det senaste året. Det beror på flera saker. Jag har jobbat i ett projekt som inneburit mycket kontorsdagar och på grund av pandemin har det dessutom blivit mycket arbete hemifrån. Därför har det inte funnits så mycket att rapportera om.
Det är också så att jag har lagt ner otroligt mycket tid på att skriva de här 2000 inläggen. Jag vågar knappt tänka på hur många timmar jag suttit vid datorn för att skriva om mina arbetsdagar.
Jag har dessutom verkligen försökt att se till att ingen av de personer – kollegor eller andra – som förekommer i inläggen med lätthet ska kunna identifieras. Detta har ibland också tagit extra tid för att hitta de rätta omskrivningarna.
Nu har jag kommit till det stadiet som alla bloggare förr eller senare kommer till – att inspirationen och orken helt enkelt försvunnit. Jag säger härmed inte att jag slutar helt med bloggen, men det kommer i varje fall att bli en paus. Hur länge det blir kan jag inte säga i nuläget.
Framtiden får utvisa om lusten och inspirationen kommer tillbaka. Till dess får du och ni andra har det så bra!
Tack för dessa inlägg 🙏💕