Andra passet för veckan var ett överliggningspass som började med att vi tog ut tågordrarna i orderrummet. Min handledare ringde sedan till lokföraren på tåget som vi skulle byta av för att kolla hur han låg till i tiden. Vi hann med en fika innan det var dags att gå ut till spåret för att invänta ankomsten.
Det var ett södergående ståltåg som vi tog över med mest tomma vagnar – drygt 400 meter långt och vikt på drygt 1000 ton. Resan ner till Oxelösund gick utan problem och väl därnere kopplade vi av vagnarna från loken och körde runt till ett annat spår för att koppla på ett nytt sätt med vagnar som skulle upp till Borlänge. Och nu var det inte fråga om tomma vagnar – 29 vagnar, längd på 439 meter och vikt på 2515 ton (!) – flera vagnar hade dessutom en axellast på 25 ton och då blir det särskilda regler som gäller t ex hastighetsnedsättningar till 70 eller 80 på vissa sträckor och t o m ner till 30 eller 40 på vissa driftplatser (stationer) eller broar.
Det var lite trögt att komma igång när tiden var inne och vi fått körtillstånd ut från Oxelösund, men det gick ändå mycket bättre än vad jag hade trott att det skulle göra. Otroligt vilken styrka det är på loken! När vi kom till Eskilstuna fick vi köra in på ett sidospår för att ta rast och då passade vi på att gå iväg för att köpa lite kvällsmat som vi tog med oss till växlarnas rastlokal alldeles bredvid där vi parkerat vårt tåg.
När rasten var slut och det var dags att åka vidare mot Borlänge ringde vi till fjärrtågklareraren i Norrköping för att tala om att vi var redo och så fick vi grön signal och kunde rulla iväg. Resan gick via Arboga, Frövi, Lindesberg, Grängesberg och Ludvika. Det började småregna och i de branta uppförsbackarna vid Grängesberg och Ludvika var det riktigt halt och loken slirade och farten sjönk – ibland nedåt 30 km/h – men vi klarade det utan vidare missöden och kom fram till Borlänge nästan exakt på utsatt tid. Vi kopplade av vagnarna vid infarten till Domnarvets område och säkrade dem mot rullning med uppställningsbromsar – bromsskor och bromssläde – och så körde vi och parkerade loken på anvisat spår vid lokstallet. Klockan var nu över midnatt och det som återstod var bara att åka taxi till hotellet där vi skulle övernatta.