Dagens pass började vid 12-tiden med att plocka ut dagens tågordrar och sedan gå ner till perrongen för att lösa av ankommande tåg från Linköping. Det var en motorvagn av typen X12 alltså en äldre variant av motorvagn. Instrumenteringen ser ut som i ett Rc6-lok, så man känner sig ganska snart hemma med placeringen av reglage etc. Detta tåg körde vi upp till Sala, för att där byta ände och invänta avgång för resan ner till Linköping.
Normalt när man kör motorvagnar, så signalerar föraren ”Klart för avgång” till den s k Avgångssignaleraren (som är en av de som jobbar ombord i tåget) och denne stänger sedan dörrarna (eller ger signal till föraren att stänga dörrarna beroende på vilken typ av motorvagn det är), men på X12:orna är det föraren som själv stänger dörrarna när det är dags att åka. Så i dag har jag fått säga ”Det är tid för avgång – Se upp för dörrarna – Dörrarna stängs” 🙂
Resan ner till Linköping gick väldigt bra och vi rullade in nån minut före tidtabellen. Även om det snöade mer eller mindre hela vägen så var det betydligt mindre snö på marken nere i Östergötland än här hemma. Vi blev avbytta när vi stod vid perrongen och gick in till uppehållsrummet för en knapp timmes rast och då passade vi på att äta våra matlådor som vi tagit med hemifrån.
En timme efter vår ankomst till Linköping kom nästa tåg in från Sala och då var det vår tur att lösa av föraren på det tåget. Sedan fick vi växla ut oss till uppställningsbangården, där en slamsugningsbil väntade på att tömma toalettanken. Under tiden försökte vi åtgärda en dörr på tåget som höll på att trilskas, men vi upptäckte snart att anledningen var att den hängde ner i ena sidan och därför kärvade när den skulle öppnas. Det slutade med att vi stängde av dörren och felanmälde den så att den får justeras på verkstaden.
Snart hade vår knappa timme på bangården löpt ut och det var dags att begära växling ner till perrong för att kunna starta resan hem till Västerås. Vi avgick på utsatt tid, men i Norrköping tappade vi ett antal minuter då vi fick vänta på ett X2000-tåg som skulle i väg före oss. Ju längre norrut vi kom desto mer snö var det på marken och varje gång vi mötte tåg på dubbelspåret var det som att åka genom en vit vägg p g a all snö som yrde omkring efter tåget. Efter Flen blir det enkelspår och i Hälleforsnäs fick vi stå några minuter extra p g a ett sent tågmöte. När vi kom till Eskilstuna hade vi kört in en del av förseningen och var bara cirka 5 minuter sena. Allt detta tappade vi när vi kom till Kolbäck, där vi fick stopp i infartssignalen och fick vänta på att ett tåg från Köpingshållet skulle passera. Det slutade med att när vi kom till Västerås – och blev avbytta – var vi ungefär 15 minuter sena.
Det hade kommit riktigt mycket snö och det tog en stund att borsta fram bilen ute på parkeringen för att kunna åka hemåt.